Manila, 020911 (IPS) – De filippinska gästarbetarnas situation bekymrar hela landet, sedan Malaysia massdeporterat illegala filippinska arbetare från den malaysiska delstaten Sabah.
12 barn har dött och en 13-årig flicka har blivit våldtagen under transporten tillbaka till sitt hemland de senaste veckorna. Händelserna har blåst liv i ilskan mot grannlandet Malaysia, där tiotusentals filippiner gästarbetar.
Den malaysiska delstaten Sabah har tidigare varit föremål för diplomatiska strider mellan de båda länderna. Filippinerna hävdade sin territoriella rätt till Sabah på 60-talet och aktivister har hållit massprotester mot den malaysiska premiärministern Mahatir Mohamad, som man menar är en “ond diktator”.
Förra veckans rapport om sexuella övergrepp mot den 13-åriga flickan, som socialarbetare har identifierat som “Tsina”, har skapat ilska och avsky bland den filippinska befolkningen. Filippinernas president Gloria Macapagal Arroyo uttrycker i ett brev till Mahatir sin “personliga indignation, som också är det filippinska folkets”.
Hon krävde ett stopp på deporteringarna, som är en del av Malaysias pågående åtgärder mot omkring 380 000 papperslösa invandrare, till dess att mer humana och ordnade hemsändningar har ombesörjts.
Tsinas fall är inte unikt. Många filippinska kvinnor berättar liknande historier om sexuella övergrepp, utförda av malaysiska poliser medan kvinnorna suttit gripna.
Kvinno- och arbetsrättsaktivister säger att Tsina och de andra kvinnorna som blivit våldtagna i Sabah delar öde med många kvinnor före dem. De menar också att övergreppen inte är begränsade till Malaysia, utan drabbar kvinnliga gästarbetare och deras familjer världen över.
“Fysiska övergrepp och tortyr, otillräckligt med mat och vatten, brist på sjukvård och mediciner och sexuella trakasserier mot kvinnor” är exempel på förhållanden som de papperslösa gästarbetarna tvingas leva under, enligt en rapport från Tenaganita, en Kuala Lumpur-baserad grupp som jobbar med gästarbetare.
“Läxan vi måste lära oss av det här är att vår högsta prioritet i utrikespolitiken ska vara att skydda våra arbetare utomlands, med eller utan papper” skrev kolumnisten Conrad de Quiros i den engelskspråkiga dagstidningen Philippine Daily Inquirer den här veckan.
“Det är en fråga om nationens överlevnad. Gästarbetarna drog in 41,6 miljarder dollar till vårt land bara under det senaste årtiondet, vilket var det enda som räddade peson från att bli en Musse Pigg-valuta.” Den internationella arbetsorganisationen ILO anklagar illegala och legala arbetsförmedlare, rekryteringsbyråer och bemanningsföretag som verkar för utlandsarbete, för den ökade arbetskraftsutvandringen inte bara från Filippinerna, utan från hela Asien.
Det krävs inte mycket lockbete för att få människor från fattiga länder som Filippinerna, där jobben är få och för dåligt betalda, att ta lågstatusjobb utomlands. I dag är landet den största organiserade exportören av arbetskraft i världen, med sju miljoner medborgare som arbetar utomlands i över 100 olika länder.
Under de senaste 20 åren har det blivit allt vanligare att kvinnor i egenskap av familjeförsörjare tar jobb utomlands. I dag utgör de cirka 60 procent av den exporterade arbetskraften.
Trots att kvinnorna ofta är välutbildade hamnar många av dem “på botten av arbetsstegen “, enligt en rapport från ILO.
Många kvinnor hamnar i prostitution, för att uppskjuta utvisning, som i flera av de filippinska kvinnorna i Sabahs fall.
– Kvinnliga gästarbetare är mer utsatta för misshandel och sexuella övergrepp. Hårdast drabbas kvinnor som har hushållsarbeten och de som jobbar i underhållningsindustrin, sade parlamentsledamoten Loretta Ann Rosales.
Det har visat sig vara svårt för arbetskraftsexporterande länder som Filippinerna att handskas med de missförhållanden gästarbetarna utsätts för.
Det finns inga internationella instrument som kan förmå värdländerna att respektera gästarbetarnas rättigheter och behandla dem humant.
Tio länder, inklusive Filippinerna, har undertecknat en FN-konvention som ska skydda gästarbetares och deras familjemedlemmars rättigheter.
Ytterligare tio signaturer krävs för att konventionen ska kunna börja tillämpas, men många länder som tar emot gästarbetare har vägrat skriva under.
