Dhaka, 020912 (IPS) – Laila och hennes man, som var direktör för ett stort företag, var nöjda med sitt liv trots att de inte fick några barn. Men när Lailas man avled innebär barnlösheten att hon gick miste om större delen av arvet efter sin make.
Laila, som egentligen heter något annat, hade ett bekvämt liv innan hennes man avled. De levde i en våning i ett av huvudstaden Dhakas finare kvarter, hade privatchaufför och ett stort bankkonto. Men när mannen dog vändes Lailas liv upp och ned.
Makens bröder krävde att få större delen av arvet efter sin avlidne broder. Och de vann den juridiska tvisten, i enlighet med de muslimska reglerna. Laila hade kunnat ärva alla tillgångar om paret skrivit ett testamente. Men eftersom inget testamente fanns fick hon nöja sig med en bråkdel av arvet.
Enligt de lokala muslimska lagarna har en avliden mans bröder rätt att ärva större delen av broderns kvarlåtenskap om han avlider barnlös. Om mannen lämnar döttrar efter sig har de rätt att ärva en mindre andel.
Lailas fall är långt ifrån unikt i detta fattiga land som består av 130 miljoner invånare. Men de juridiska problem som barnlösa kvinnor råkar ut för är bara ett av problemen, de sociala förväntningarna är ett annat.
Det finns närmare tre miljoner barnlösa par i Bangladesh. De flesta gör allt för att skaffa barn, inte enbart för att de vill bilda familj, utan också för att det förväntas av dem både i det sociala livet och rent juridiskt.
Barnlösa par möter på stora hinder eftersom vidskepelsen är mycket utbredd i landet. Par utan barn betraktas som ”apaya” – olycksbringande, och stöter ofta på fördomar bland släktingar och vänner. Enligt ett lokalt ordspråk är ett barnlöst par som en trädgård utan blommor.
Ett annat exempel på diskrimineringen mot kvinnorna är det som drabbade Zubeda. När hon födde sin fjärde dotter ville hennes man sedan 15 år skilja sig. Mannen och hans familj ville ha en son, och när det i stället blev en till flicka togs besvikelsen ut på Zubeda. Zubeda, som egentligen har ett annat namn, tvingades försörja barnen på egen hand, vilket senare ledde till att två av flickorna avled på grund av undernäring. Hon lämnade sin hemby och flyttade till huvudstaden Dhaka där hon fick arbete som hembiträde.
I samband med en undersökning om fertilitet och barnafödande som gjordes 1988 visade det sig att av 43 undersökta länder var Bangladesh det land där önskan var starkast att föda en pojke framför en flicka.
Landets kvinnor möter diskriminering tidigt i livet. Redan som barn ges flickorna, enligt en studie från FN:s barnfond Unicef, i genomsnitt 20 procent mindre kalorier jämfört med pojkarna.
Andra undersökningar visar att pojkar överlag har en högre livskvalité jämfört med flickor. På landsbygden tvingas flickorna oftast arbeta tillsammans med sina mammor från morgon till sent på kvällen i hushållet.
I genomsnitt skiljer sig 200 000 par i landet årligen. En av de vanligaste orsakerna är att paren inte föder någon son. Många av männen väljer då att begära skilsmässa för att kunna gifta om sig.
