Matobo, 020624 (IPS) – Sex miljoner zimbabwier, cirka hälften av landets befolkning, saknar tillräckligt med mat och skulle behöva matbistånd omedelbart varnar hjälparbetare i landet.
Lolisa Mguni och hennes mamma har stått i kö i sex timmar för att försöka få lite mat av den ickestatliga organisationen World Vision i Matobo, i södra Zimbabwe.
– Om inget händer kommer människor snart att börja dö av svält. Vi har ingenting att äta. Majsen som finns är för dyr för oss så vi hungrar, säger Mguni.
FN:s livsmedelsprogram, WFP, varnar för att om inte mer mat importeras till Zimbabwe så kommer människor att börja dö av svält inom några månader.
– När vi frågar människor vad de åt innan vi kom berättar de att de åt maskar och drack te. Det räcker inte. Familjemedlemmarna turas om att äta, vissa barn äter ena dagen andra nästa. De yngsta får fortfarande mat mer regelbundet, säger Rudo Kwaramba, chef på hjälporganisationen World Vision.
Och samtidigt som fler och fler går hungriga vägrar Zimbabwes regering att ta emot genetiskt modifierat spannmål från USA û med motivationen att genetiskt modifierade grödor kan vara skadliga för hälsan.
– Vi amerikaner äter genetiskt modifierad majs utan problem. Vi förstår inte att det ska vara ett problem i andra länder, säger USA:s ambassadör i Zimbabwe, Joseph Sullivan. Han berättar att andra länder i södra Afrika, som Moçambique, Zambia och Malawi, tar emot genetisk modifierade grödor.
– Vi har antagligen det största lagret av majs och vete i världen men vi kan inte ge det vi har till Zimbabwes folk. Vi hoppas att reglerna ändras, säger han.
Enligt Sullivan är den zimbabwiska statens monopol på matdistribution och import ett hinder för privata initiativ. Han anser att det har bidragit till matbristen i landet.
Matbristen i Zimbabwe har uppstått på grund av svår torka i kombination med att det storskaliga jordbruket i landet i praktiken har kollapsat på grund av regeringens jordreform. Årets spannmålsproduktion är 57 procent mindre än förra årets och hela 67 procent mindre än 1999/2000, enligt WFP.
