New Delhi, 020625 (IPS) – Det indiska kast- och klassamhället har gjort sitt intåg även i landets blodbanker. Nu kan indisk överklass köpa blod som garanteras komma från människor av deras egen klass.
En broschyr från Rotarys blodbank i huvudstaden New Delhi erbjuder blod som donerats av medel- och överklassmänniskor.
Det råder ständigt blodbrist i Indien på grund av att det saknas frivilliga givare. För sex år sedan förbjöds systemet med att människor säljer blod av högsta domstolen û men förbudet har inte genomförts i praktiken.
“Vi vet att ett stort antal blodgivare får pengar för att donera blod. Vi vill få ett slut på blodförsäljningen. Det är känt att många undernärda människor, rickshawdragare, narkotikamissbrukare och andra som saknar pengar till droger säljer blod”, står det i Rotarys broschyr.
Det “bättre” blod som Rotary erbjuder är dubbelt så dyrt som det blod som indiska Röda korset, IRCS, som är landets största blodbank, erbjuder.
Trots Rotarys höga pris och diskriminerande inställning får Rotarys blodbank bidrag från staten. Men doktor Bharat Singh, som arbetar för delstatens Delhis råd för blodtransfusioner, säger att de har uppmanat Rotary att samarbeta med andra regionala blodcenter och att sänka priset.
Men det är inte bara Rotary som är diskriminerande och fördomsfulla.. Förra året när stora mängder blod behövdes till de överlevande efter jordbävningen i Gujarat vägrade Röda korsets blodbank att ta emot blod från fångar som erbjöd donationer.
Fängelsemyndigheterna vände sig till Nationella människorättskommissionen, NHRC, och klagade på att beslutet var diskriminerade mot fångarna och ett brott mot deras rättigheter, men NHRC gav blodbanken rätt.
Det var ett hårt slag mot fångarna som under de nuvarande reglerna får sitt straff kortat med en månad om de donerar blod två gånger om året.
Orsaken till att blodbanken vägrade att ta emot blodet är misstankar om att fångarna missbrukar droger och har osäkert sex.
– Det man måste veta är att donerat blod är vetenskaplig säkert och testat, inte vem det kommer ifrån, säger Purushottaman Mulloli, som arbetar på Join Action Council, JAC, en paraplyorganisation för grupper som jobbar med hiv/aids i landet.
Ramesh Sharma, som arbetar vid Gandhi Peace Foundation, säger att problemet i Indien är att regeringen inte har genomfört något tillräckligt omfattande kampanj för att uppmuntra människor att ge blod. Det anser även Internationella rödakorskommittén i en rapport om blodsituationen i Sydasien.
Blodbristen leder till att många måste vänta i veckor på operationer û och till att människor dör i väntan på transfusioner.
På det största sjukhuset i Delhi, All Indian Institute of Medical Sciences, ser läkare åt andra hållet när patienter köper blod av professionella donatorer som låtsas vara släkt eller vän till patienten. Direkta donationer av släkt och vänner är fortfarande tillåtet men i april beslutade regeringen att allt blod måste komma från frivilliga givare som donerat blod till blodbankerna. Det kommer att göra blodbristen etter värre, fruktar grupperna inom Join Action Council.
– Resultatet kommer att bli att Indien, som har en miljard invånare, i allt högre grad kommer att bli beroende av importerat blod, säger Mulloli.
År 2000 importerades blodprodukter till ett värde av 540 miljoner dollar till landet, enligt officiell statistik och trenden pekar mot att importen bara ökar.
