Lima, 020416 (IPS) – De peruanska filmmakarna har på senare tid alltmer tagit intryck av den hårda sociala verkligheten i landet. Fem av de senaste sju peruanska filmerna som antingen haft premiär eller just nu är under produktion behandlar landets sociala drama.
Peru har varit hårt drabbat av politiskt våld, strider mellan etniska grupper och samhällsklasser och även tyngts av svår korruption.
Denna verklighet har påverkat och inspirerat ett flertal filmprojekt, som kommit igång trots den tuffa ekonomiska verkligheten i landet, och de svåra problemen med att distribuera filmerna.
En av dessa är Fabricio Aguilars debutfilm Paloma de papel (Pappersduvan), en film vars handling utspelar sig i slutet av 1980-talet. Det var en tid då det politiska våldet blossade upp i Peru genom gerillagrupperna Tupac Amaru och Sendero Luminoso. Konflikten ledde till att 27 000 människor miste sina liv eller försvann. Historien handlar om en tioårig pojke som bevittnar massakern på sin familj varpå han tvångsrekryteras till gerillan.
En annan av filmerna är Francisco Lombardis Ojos que no ven (Ögon som inte ser), som handlar om den politiska korruptionen under 1990-talet då Alberto Fujimori var landets president.
Días de Santiago (Santiagos dagar), av Josué Mendez är baserad på vittnesmål från soldater som stred i kriget mellan Peru och Ecuador som skedde på en obeboelig plats i djungeln 1995.
En annan peruansk film är La espalda del mundo (Världens baksida), en dokumentär om barn som arbetar i ett stenbrott utanför Lima. I filmen visas hur unga pojkar bryter sten med hammare.
Trots att filmen vann kritikerpriset vid den prestigefyllda filmfestivalen i San Sebastián i Spanien förra året hade den inte premiär i Peru förrän för några månader sedan.
