020218 (IPS) – Kvinnorna i Hoda Sharawi-förbundet var kända för sin frihetskamp- för kvinnor och för Egypten. De var kända för att vara aktiva, bestämda, intelligenta, och de blev berömda för att de slutade använda slöja.
Men det var för 80 år sedan. Medlemmarna i Hoda Sharawi-förbundet har fortsatt sin kamp, men nu har de åter tagit på sig slöjorna.
För utomstående betraktare är slöjan ofta ett mått på hur konservativt ett muslimskt samhälle är.
Till skillnad från Saudiarabien och Iran, där kvinnor är tvungna att täcka sig helt i svart, är Egypten mycket liberalt, i synnerhet för kvinnor.
Man ser knappast några egyptiska kvinnor som bär “nakab”, som täcker ansiktet. Egyptiska kvinnor har också rätt att ärva land, bestrida ett testamente och kämpa för sina juridiska rättigheter inför domstol, vilket är långt ifrån det rådande läget i andra delar av arabvärlden.
Men trots att det för tio år sedan var svårt att hitta kvinnor på Kairos gator som använde slöja så har plagget nu kommit tillbaka med besked. Kvinnor i alla åldrar har börjat använda slöja. De flesta bär den huvudduk som kallas “hijab”.
– Någon frågade mig om kvinnornas ställning i Egypten, och de förutsatte att den hade blivit sämre bara för att slöjan används allmänt igen, säger Ragheb Soueif, som är lärare i Alexandria. Hon är klädd i jeans, t-shirt och slöja.
– Men om framsteg betyder att man är mer fri att ta sina egna beslut och handla efter dem så har kvinnor det mycket bättre nu än för 100 år sedan. Att använda slöjan är ett personligt beslut.
Doktor Kamilia Shoukry vid Alliansen för arabiska kvinnor, håller med om att användandet av slöjan är ett medvetet val. Men hon tillägger att frågan om slöjan på många sätt är distraherande. Shoukry menar att det finns långt viktigare frågor att koncentrera sig på – att ge kvinnor bättre jobbmöjligheter, att se till att de inte lider av diskriminering på arbetsmarknaden och att göra skilsmässolagarna mer jämställda.
Men extremismen har ökat, även i Egypten, och Ragheb Soueif medger att det finns ett samband mellan slöjan och den ökande extremismen, som enligt henne fick fotfäste i Egypten när presidenten Anwar Sadat ändrade landets inriktning från socialism till kapitalism.
– Han ändrade landet från en socialistisk regim där alla i teorin kunde klara sig fram på att vara bra på det de gjorde, till en kapitalistisk politik som stängde dörren för majoriteten av folket, så att de som tidigare kunde räkna med en hygglig framtid blev fattiga, säger hon.
– Extremismen är en protest mot att ha förts in på den globala marknaden med ett handikapp, så att man har blivit en av de fattiga som inte har något att säga till om. Extremismens budskap är att vi inte vill leva så, och slöjan är ett uttryck för att man vill hålla fast vid vad det än är som gör oss till det vi är, säger Soueif.
Geneive Abdo, korrespondent för bland andra den brittiska tidningen The Guardian, var baserad i Kairo under mitten av 90-talet. Hon skriver i sin bok “No God but God” att en unik form av islamisering har skett i Egypten. Hon menar att den religiösa omdaningen av det egyptiska samhället har skett fredligt i form av en folkrörelse som inte vill återvända till medeltiden. Den rörelsen tror snarare att islamistiska principer är förenliga med den moderna världens krav.
Den förändrade ekvationen mellan den sekulära staten och det religiösa etablissemanget visas tydligt av att Al-Azhar-universitetet, det viktigaste lärdomscentret i den muslimska världen, har blivit allt mer inflytelserikt.
När det gäller slöjan säger Al-Azhar-universitets överhuvud Sheikh Mahmoud Ashour att islam kräver att kvinnor täcker hela kroppen utom ansiktet och händerna, men att det inte är obligatoriskt att täcka ansiktet. Att täcka huvudet handlar däremot inte om ett val, utan om en plikt, säger han.
(020218)
.
