020215 (IPS) – "En del saker är förbjudna", säger Yishai Rosen-Tzvi till en grupp fredsdemonstranter i Tel Aviv. "Det är förbjudet att förnedra människor och att driva dem till hungerns brant".
Rosen-Tzvi är en av de 75 soldater och officerare som i förra månaden skrev ett brev där de sa att de skulle vägra att tjänstgöra i de palestinska områden som Israel ockuperar.
Antalet underskrifter på listan har nu stigit till nästan 250, och ökningen uppdateras regelbundet på gruppens hemsida (seruv.nethost.co.il). Där finns också det ursprungliga uppropet i sin helhet, på hebreiska och engelska. Det har rubriken “Mod att vägra”.
De 250, och kanske 500 andra som vägrar göra sin armétjänst men som inte har skrivit under uttalandet, leder ett pånyttfödande av den israeliska vänstern. Fredsrörelsen chockades till passivitet när Ehud Baraks fredsansträngningar misslyckades och den andra intifadan bröt ut. Vägrarna blev huvudnumret vid lördagens fredsmöte, som arrangerades av fredsgrupper på vänsterkanten.
Med en stickad kalott och snaggat hår såg Rosen-Tzvi mer ut som en anhängare till något religiöst parti än en vägrare men hans tal var det mest uppmärksammade under kvällen.
– De duperade oss. När soldaterna kommer till de palestinska områdena möter de en fruktansvärd verklighet. Vi ser människor som blir förnedrade och frustrerade, som är fattiga och som ibland knappt har något att äta. Och så får man sina order, som syftar till att driva dem ännu djupare in i den förnedringen och fattigdomen.
Arméns stabschef Shaul Mofaz reagerade omedelbart med skärpa när de 75 officerarna och soldaternas uttalande först publicerades. Mofaz kallade deras initiativ för ett “uppror”. Därför kanske regeringen häpnar över de senaste opinionsundersökningarna, som visar att mellan 20 och 25 procent av befolkningen sympatiserar med “upproret”.
Armén hävdar att vägrarna driver en politisk kampanj. Mofaz säger att han är säker på att de som skrivit under uppropet inte har enbart moraliska syften.
– Om några av officerarna har ideologiska motiv och försöker utnyttja IDF för sina syften, så är det mycket värre än att vägra göra sin tjänst. Det är myteri.
Det är därför stödet från vänstern, och lördagens demonstration måste ha inneburit dilemman för aktivisterna bakom uppropet. Till dess hade de noga undvikit att identifiera sig själva med någon politisk inriktning, och stått fast vid att de vägrade göra sin tjänst i de ockuperade områdena av moraliska och juridiska skäl.
De har också valt att inte tala med utländska journalister eftersom de menar att det handlar om en intern israelisk fråga.
De har till och med avhållit sig ifrån att alliera sig med Yesh Gvul, en välkänd organisation för människor som vägrar tjänstgöra i armén. Yesh Gvul startades i början av Libanon-kriget 1982, när Ariel Sharon var försvarsminister.
Sedan dess har Yesh Gvul hjälpt många som har vägrat tjänstgöra i de ockuperade områdena, i synnerhet under den första intifadan – 1987 till 1993 – då runt 2000 människor valde att vägra.
På frågan om vad som händer med de som vägrar, svarar överstelöjtnanten Olivier Rafowicz, talesman för den israeliska armén, att “varje fall bedöms individuellt”. Rafowicz kallar vägrarnas handling för “odemokratisk” och säger att armén bara utför order från den politiska ledningens, som är demokratiskt vald.
Vägrarna avfärdar anklagelserna om att de skulle vara odemokratiska. De kallar ockupationen för odemokratisk och menar att de har en plikt att göra motstånd mot den. Armén själv är djupt politiserad, menar Edan Landau, en 34-årig kapten i reserven från Tel Aviv. Han vägrade att göra sin tjänst i de ockuperade territorierna förra året, men han skrev inte under uppropet. Hans invändning mot att tjänstgöra var både moralisk och politisk, säger han.
– Att säkra bosättningar och bosättare är en politisk uppgift, säger han.
Men arméns talesman Olivier Rafowicz hade åtminstone ett argument som kommer att väga tungt för många israeler:
– Om vi inte gjorde det vi gör i de ockuperade områdena skulle terroristattackerna skörda tusentals israeliska dödsoffer i stället för hundratals.
Vägrarna har ett svar till det som ibland kan verka allt för enkelt: de menar att ockupationen skapar “ett växthus för terrorism”, och att om det inte fanns någon ockupation skulle det heller inte finnas någon terrorism. Det är inte många israeler som vågar sätta sitt liv på det.
(020215)
.
