020130 (IPS) – Opålitlig, inaktuell eller icke existerande statistik är ett bra recept på frustration i informationsåldern. Det är också en av anledningarna till att fattiga utvecklingsländer som Swaziland misslyckas med sina försök att förbättra den sociala utvecklingen.
Det kan gälla antalet hiv-smittade eller per capita-konsumtionen av öl – statistiken saknas eller är opålitlig, och det påverkar såväl regeringspolitik som biståndsprojekt.
– Vi får ägna oss mycket åt att gissa, säger Norman Constantine, fältarbetare för en organisation som finansierar småskaliga biståndsprojekt på landsbygden.
– Om vi bygger våra beräkningar på oprecisa uppgifter, till exempel om hur många samhällen som kan dra nytta av ett bevattningsprojekt, så får vi ett projekt som riskerar att misslyckas.
Utan tillförlitliga uppgifter får det räcka med “anekdotiska data”, säger Constantine. Man får helt enkelt lita på människor som är bekanta med ett område eller ett ämne.
Charles Simelane, författare som skriver i ett lokalt magasin, påpekar att information är makt.
– De som har tillgång till information i icke-demokratiska stater, och till och med i en del av Afrikas demokratier, har en tendens att hålla den för sig själv, för sina egna politiska syften. Statistiken avgör vart pengarna går, var infrastruktur byggs och var regeringen lägger sina projekt, säger Simelane.
Han menar att en del politiker har ett intresse av att inte göra informationen tillgänglig, eftersom allmänheten skulle bli mer självständig om den hade tillgång till information.
Och Swazilands brister i statistisk information är typisk för många afrikanska länder, vilket framför allt beror på fattigdom. Undanstoppad i en provisorisk byggnad bakom departementet för ekonomisk planering ligger Swazilands statistikbyrå, som har brist på datorer, medarbetare och telefonlinjer. De telefoner som finns här fungerar bara sporadiskt.
I enrum klagar statistikerna, som arbetar i små bås, över att man inte har skapat ett informationsnätverk för att föra över statistik om allt från konsumtionsvanor till hälsofrågor.
Inga opinions- eller marknadsundersökningar utförs i Swaziland, eftersom politiska partier är förbjudna, och ekonomin är för liten för att företagen ska lägga någon större vikt vid marknadsföringsstrategier.
– Regeringens ledare behöver inte oroa sig för att inte bli omvalda, så de behöver inte bry sig om vad väljarna tycker om det jobb de gör eller vad folk vill att regeringen ska göra, säger Phineas Magagula, ordförande för Swazilands lärarförbund.
Magagula säger att den ofullständiga statistiken från utbildningsdepartementet gör det svårt för skolorna att utföra rutinuppgifter som att beställa skolböcker. Man vet helt enkelt inte hur många böcker som behövs.
Även den ekonomiska planeringen, och planeringen av sjukvården, drabbas av den opålitliga statistiken. Alla vet att hiv/aids har drabbat landet hårt. Men hur många människor är smittade? FN:s barnfond Unicef utförde en undersökning som visade att en tredjedel av befolkningen är smittad, och utifrån det hävdar Unicef att 35 000 barn kommer att förlora sina föräldrar varje år i landet, som har en miljon invånare (Swazilands invånarantal – 976 000 – anses vara statistiskt säkerställt efter en folkräkning 1997).
Men hälsodepartementet är oense med Unicef, och hävdar att 20,5 procent av invånarna är hiv-positiva. Departementets kritiker påpekar dock att den siffran inte bygger på någon undersökning.
– Hälsoministerns låga siffra är bara till för att få henne att framstå i en bättre dager, säger en sjuksköterska i området Matsapha.
Politikerna påverkar också den ekonomiska statistiken. I sitt senaste budgettal till parlamentet sa finansministern Majozi Simelane att arbetslösheten i landet ligger på 45 procent. Men han motsades av departementet för ekonomisk planering, som inte har räknat exempelvis gatuförsäljare och andra i den informella sektorn som arbetslösa, och hävdar att arbetslösheten ligger på 12 procent.
– Den låga arbetslöshetssiffran är en rökridå. Folk som arbetar i den informella sektorn tjänar inte tillräckligt för att leva, de har inga pensioner och de har ingen tillgång till sjukvård. De ska inte räknas som anställda bara för att de ska se ut som om regeringens arbetsmarknadspolitik fungerar, säger Jan Sithole, generalsekreterare i Swazilands fackliga landsorganisation SFTU.
Ben Dlamini, som nyligen pensionerades från sin post som ordförande i rådet för skolexamineringar, påpekar att besluten tas på fel grunder om man inte har tillgång till pålitlig statistik.
– Utan statistik som man kan basera planering och beslut på, tar ledarskapet beslut som grundar sig på infall och personliga fördomar, säger Dlamini.
(020130)
.
