010927 (IPS) – Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan framstår som möjliga viktiga allierade till USA i ett krig mot Afghanistan. Men konsekvenserna av en sådan allians kommer att bli stora och kanske svåra för dessa länder, och även USA kan hamna i ett svårt dilemma.
George W. Bush-administrationen har ännu inte klargjort vilken slags engagemang USA planerar i dessa centralasiatiska republiker, hur stort stöd man väntar sig från dess ledare eller vilket pris man är beredd att betala för stödet.
Många av dessa frågor lär inte kunna besvaras förrän efter ett eventuellt krig men situationen oroar redan ett antal observatörer.
I Tadzjikistan rasar fortfarande klanstrider med religiösa undertoner, trots att islamister i samband med fredsprocessen efter inbördeskriget i landet har tagit plats i regeringen. Dessutom har den redan fattiga regeringen varit tvungen att avsätta resurser för att stoppa rebellgrupper som slåss mot regeringen i grannlandet Uzbekistan. Dessa grupper har sina baser i Afghanistan och striderna har spritt sig in över den tadzjikiska gränsen.
På grund av striderna har politiska reformer ställts åt sidan, vilket har undertryckt den ekonomiska aktiviteten i landet.
Cirka 10 000 ryska soldater är baserade i Tadzjikistan. De har till uppgift att patrullera landets gräns mot Afghanistan. Tadzjikistan gränsar också mot Kina. Både Ryssland och Kina är motståndare till talibanerna och bekämpar deras regim på flera sätt men ingen av staterna vill se att USA får fotfäste i Centralasien.
Turkmenistan har erbjudit visst stöd till USA. Landet förfogar över land och luftrum som sträcker sig från Kaspiska havet till Afghanistan. Minimikravet från USA är att få utnyttja landets luftrum, enligt säkerhetsanalytiker vid företaget Stratfor. Men om USA planerar markstrider skulle Turkmenistan kunna bli en värdefull allianspartner. Det var från Turkmenistan som de sovjetiska styrkorna gick in i Afghanistan 1979.
Uzbekistan har sagt att man är villig att diskutera alla former av samarbete med USA. Landet förfogar över en flygbas nära den afghanska gränsen och kan bli en värdefull bas för maktstyrkor eftersom det afghanska territoriet på andra sida den uzbekiska gränser kontrolleras av talibanernas inhemska motståndare – Norra alliansen.
Analytiker vid Stratfor säger att trots dessa staters nära band till Moskva och Peking kan länderna vinnas över till Washingtons sida med hjälp av miltärt samarbete, underrättelsesamarbete, bilaterala lån och bidrag samt löften om statsbesök och andra viktiga symboliska gester.
Men situationen är kanske inte fullt så enkel. USA:s krig mot terrorismen kan ge legitimitet åt politiskt förtryck i dessa stater, varnar människorättsorganisationen Human Rights Watch, HRW.
HRW skriver i ett öppet brev till USA:s utrikesminister Colin Powell att “vissa regeringar kan komma att utnyttja denna sak för att rättfärdiga egna, interna angrepp på politiska motståndare, separatister eller religiösa grupper, och vänta sig att USA inte ska kommentera det”.
Risken för sådan opportunism är antagligen störst i Uzbekistan, där regeringen under ledning av president Islam Karimov de senaste åren har fängslat och torterat tusentals fredliga muslimer för att de utövat sin religion, enligt HRW.
USA har redan börjat skicka personal till Uzbekistan för att förbereda en militär operation mot Afghanistan. Uzbekistans islamistiska rörelse, som anklagas för att spränga bilbomber och attackera civila, sattes upp på USA:s lista över terrororganisationen den 15 september, bara fyra dagar efter terrorattackerna i New York och Pentagon.
Regimerna i Uzbekistan och Tadzjikistan förtrycker även opolitiska religiösa rörelser och organisationer som ses som hot mot den styrande eliten, enligt den internationella tankesmedjan International Crisis Group, ICG, som är specialiserade på konfliktlösning. Denna inställning finns också i Ryssland och Kina, där det också finns muslimska separatiströrelser, i Tjetjenien respektive i den kinesiska provinsen Xinjiang.
Både Tadzjikistan och Uzbekistan befinner sig dessutom i djup ekonomis kris som underblåser politisk instabilitet. Klyftan mellan de små elitgrupper som tjänar på privatiseringar och ekonomisk liberalisering och majoriteten som drivs allt djupare ner i fattigdom växer.
Enligt en rapport från ICG är en brytpunkt nära i vissa områden. Om den nås kan man förvänta sig spontana uppror, ökad underjordisk politisk aktivitet och försök att störta de sittande regimerna, enligt rapporten.
“Den farligaste sociala kraften är en desperat befolkning som inte har mycket att förlora”, skriver ICG.
Med andra ord kan militärt och ekonomiskt bistånd till regimerna kommat att öka folkens vilja till revolt om insatserna ytterligare ökar klyftorna och korruptionen i de berörda länderna. Frågan är om USA är tillräckligt intresserat av regionen för att göra de investeringar som krävs – inte bara i militär säkerhet utan också i de lokala ekonomierna.
(010927)
.
