010426 (IPS) – "Jag skulle ha uppskattat honom mer om han inte var homosexuell". Det sa den nationalistiske parlamentarikern Mehmet Gül nyligen om Turkiets största popstjärna, Tarkan.
Güls kommentar har lett till en häftig debatt om kontroversiella frågor som sexuella preferenser, trosuppfattningar och nationella värderingar.
Gül kanske trodde att hans uttalande skulle ge honom sympatierna på sin sida i ett land där traditionella värderingar fortfarande spelar stor roll. Och från början verkade ingenting ovanligt ha hänt. Gül är ökänd sedan den oroliga tiden i slutet av 70-talet, då han sa sig försvara konservativa värderingar.
Och bara några dagar efter att han gett sig på Tarkan uppträdde Gül på tv-kanalen Kanal 7 och uttalade sig om den populära finansministern Kemal Dervis brist på moral och religiös renhet.
– Dervis är en ohederlig man. Dessutom är hans mor icke-muslim, och han är själv frimurare, sa Gül.
Men den turkiska allmänheten och medierna har tagit Tarkans parti, och vänt Gül ryggen. Och allmänhetens stöd till Tarkan är ett tecken på hur värderingarna i Turkiet har förändrats på bara ett årtionde.
– Vem är den där Gül, och vad har han gjort för det här landet?, säger Ali Coskun, servitör på en restaurang i Istanbul.
– Tarkan är en kändis som representerar Turkiet på ett positivt sätt i hela världen. Vi är stolta över Tarkan, liksom över fotbollslaget Galatasaray. Jag bryr mig inte om han är homosexuell eller inte.
Tarkan har varit i blåsväder förr. 1994 var hans karriär nära att få ett abrupt slut sedan han retat upp sina fans genom att nonchalant säga “jag måste pissa”, inför tv-kamerorna.
Ett år senare gjorde han ett smart pr-drag då han lämnade sin image som popsångare och startade en egen tv-show där han bara sjöng älskade turkiska klassiker.
Men några år senare retade han åter igen upp de konservativa i landet, när han vägrade göra den obligatoriska 18 månader långa värnplikten. Han flydde till Tyskland och fråntogs sitt turkiska medborgarskap.
Det verkade inte störa honom särskilt mycket. Han fann snart en ny publik och började uppträda i Europa för entusiastiska fans.
1999 fick han sitt definitiva genombrott med den internationella jättehiten “Simarik”.
Ironiskt nog har flera av Turkiets mest populära sångare under de senaste femtio åren varit homosexuella. När den klassiska sångaren Zeki Müren, som var öppet homosexuell, dog 1998 sörjde landet under en hel vecka.
Det styrande partiet MHP:s ledare Devlet Bahceli har rått Gül att följa med en parlamentarisk grupp som just nu besöker Australien, för att komma bort ifrån kontroversen.
Tarkans mor Nese Tevetoglu har förnekat påståendena om att hennes son är homosexuell, medan Tarkan själv varken har förnekat eller bekräftat. Han säger i stället att sexuella preferenser inte är något som man behöver diskutera offentligt.
Den ståndpunkten har gett honom stöd från turkiska intellektuella, som i allmänhet är ganska skeptiska mot popmusik.
“Jag skulle inte ha något som helst emot att styras av de som Gül och hans nationalistvänner kallar ohederliga, ickemuslimer och frimurare”, skriver Mine Kirikkanat, kolumnist i dagstidningen Radikal i Istanbul. “Om Mehmet Gül är heterosexuell så hoppas jag att Tarkan är homosexuell.”
(010426)
.
