010403 (IPS) – Efter ett drygt halvsekel av förföljelse, fängelse och husarrest är Indonesiens störste författare och nobelpriskandidat Pramoedya Ananta Toer åter en fri man. Nu ges hans kontroversiella roman Bukan Pasar Malam (Inte bara en nattmarknad) åter ut.
Pramoedya säger att Bukan Pasar Malam är viktig för dagens unga indoneser som var starkt bidragande till den revolt som avsatte diktatorn Suharto 1998, och som idag växer upp i en tid av etniskt och religiöst våld.
– Jag tror den har något att lära om revolutioner och vad man kan uppnå, säger han.
Romanen kom på indonesiska ut för första gången 1951 och förbjöds så småningom av general Suharto när han kom till makten 1965. Förra månaden gavs en ny upplaga av boken ut på engelska med titeln It's not an all Night Fair.
– Varje förbjuden bok är en ära för mig. Jag är stolt över att människor fortsatt läsa mina verk trots att de varit förbjudna tills idag, säger han.
Officiellt är Pramoedyas böcker än idag förbjudna, men så snart Suharto kastades av tronen 1998 genom ett folkligt uppror började böckerna cirkulera fritt i Indonesien.
Litteraturvetare är inte ense om varför Pramoedyas böcker blev totalförbjudna av Suhartoregimen. De skildrar aldrig direkt tiden för Suhartos maktinnehav, utan utspelar sig under kolonialtiden. Vissa tror att det är det genomgående temat om människors starka längtan efter frihet och självstämmande som hotade regimen. Andra menar att Pramoedya hade alltför nära kontakter med det stora indonesiska kommunistpartiet, som sedermera förbjöds av Suharto.
Bukan Pasar Malam handlar om författaren själv under tiden för Indonesiens befrielsekrig från den holländska kolonialmakten. Han återvänder hem till födelsestaden Blora på centrala Java efter att han suttit i fängelse hos holländarna. Vid hemkomsten finner han att fadern är döende i tuberkulos.
Den grundläggande frågan är hur de människor som kämpade hårt under befrielsekriget och ledde landet till frihet bara några år efter själva klättrade över sina vapenbröder för att få en hög position i det nya samhället.
Indonesien var kolonialiserat av Nederländerna mellan 1511 och 1945, då indoneserna förklarade sin självständighet. Ett blodigt befrielsekrig startade då holländarna vägrade lämna kolonin, och det var inte förrän 1949 med hjälp av påtryckningar från omvärlden som Indonesien vann sin självständighet.
I boken skildras den besvikelse som många kände efter befrielsen. En vän till familjen säger: “Er far dog av besvikelse. Han blev besviken på sakernas tillstånd efter det att självständighet uppnåtts. Han orkade inte längre se världen omkring honom falla samman”.
Fadern hade slagits i motståndsarmén mot holländarna och var rektor vid en av nationalisternas skolor. Han fängslades eftersom de böcker han lärt barnen läsa och studera inte passade det koloniala systemet. De förbjöds och beslagtogs.
Pramoedya själv tvingades tillbringa en stor del av sitt liv i isoleringscell i fängelse. Först fängslade holländarna honom 1959- 61 för anti-koloniala aktiviteter. Därefter fängslades han av befrielsehjälten och landets förste president Sukarno 1960-61 för en skrift om den kinesiska minoriteten i Indonesien.
Under 1960-talet var Pramoedya en av ledargestalterna vid det inflytelserika Institutet för folklig kultur, som hade länkar till Kommunistpartiet. Institutet anklagades av Sukarno för att förtrycka författare av andra åsikter.
När Sukarno 1965 tog makten efter ett blodigt kuppförsök, som kommunisterna fick skulden för, skickades Pramoedya till fängelseön Buru i 14 år. Därefter satt han i husarrest till 1998.
Över 30 romaner av Pramodeya har översatts till 30 språk. Han har fått flera stora internationella författarutmärkelser, som Ramon Magsaysay-priset för litteratur 1995 – Asiens motsvarighet till Nobelpriset. Nyligen mottog han även Grand Prize 2000 vid Japans förnämsta litterära evenemang Fukuoka Asian Culture Prize competition.
Pramoedya skriver på det lokala riksspråket Bahasa Indonesia och anses ha haft stor betydelse för det språkets utveckling till ett modernt och levande språk.
(010403)
.
