010402 (IPS) – Högeralliansen som stöttade den nicaraguanska Contras-gerillan på 1980-talet har börjat formera sina styrkor igen. Den här gången mot en ny fiende
Den informella koalitionen av nykonservativa grupper och aktivister långt ut på högerkanten splittrades efter Sovjetunionens fall, och efter stor inbördes oenighet om Gulfkriget, men nu har många av de gamla vapenbröderna enats i uppfattningen om Kina. De ser en konfrontation med den asiatiska jätten som i det närmaste oundviklig, och de menar att de amerikanska försöken att få med Kina i globala ekonomiska system och säkerhetssammanhang är farligt naiva.
Enligt deras sätt att se på saken, har Kina redan inlett förberedelserna för en sådan konfrontation – vilket landets 20- procentiga ökning av militärbudgeten visar. USA, menar de, borde göra en liknande ökning.
Dessa krafter har ännu inte fått några höga poster i George W. Bushs administration, men de kan vara förvissade om att de får förståelse för sina synpunkter av människor på toppositioner, exempelvis bland toppskiktet i Pentagon under Donald Rumsfeld och hos vicepresidenten Dick Cheney.
Koalitionen arbetar på fem olika fronter för att nå sina mål.
a) De vill rikta kongressens och opinionens uppmärksamhet mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna och mot de kinesiska myndigheternas förtryck av religiösa minoriteter, i synnerhet kristna.
b) De vill mobilisera ett starkt stöd för Taiwan, särskilt genom att utrusta landet med avancerade vapen, och ge Taiwan en speciell säkerhetsgaranti genom att ta med landet i ett eventuellt framtida amerikanskt missilförsvar.
c) De vill belysa Kinas militära upprustning, Pekings ansträngningar för att få tag i militära hemligheter från USA och Kinas ökande kontakter med Ryssland, och med “skurkstater” som Irak och Nordkorea.
d) De vill genomdriva en sträng exportkontroll av teknologi från väst som Kina kan använda i militärt syfte.
e) De vill stödja lagstiftning som syftar till att förneka vissa statliga kinesiska företag tillgång till USA:s kapitalmarknad.
Den nya koalitionen består av nykonservativa krafter och Den nya högern, vilka splittrades för ungefär tio år siden. Medan de flesta nykonservativa entusiastiskt stöttade kriget mot Irak, gick framstående representanter för Den nya högern, ledda av Patrick Buchanan, in för en isolationistisk ståndpunkt och hävdade att USA inte hade några vitala intressen i konflikten.
Upplösningen av Sovjetunionen gjorde splittringen än mer tydlig. Medan en del nykonservativa ville ha en aggressiv interventionspolitik i Irak, på Balkan, i Östasien och till och med i Afrika, menade andra högerkrafter att USA borde ligga lågt, i synnerhet i Europa, Mellanöstern och Afrika.
Men under de senaste åren har de två sidorna gradvis närmat varandra igen på grund av den gemensamma uppfattningen att Kina representerar det största långsiktiga hotet mot USA.
Många av frontfigurerna i den framväxande koalitionen är gamla bekanta från 1980-talet då samma krafter pekade ut sandinistregeringen i Nicaragua som en utlöpare till Sovjetunionens “onda imperium”.
Bland de tidigare stöttepelarna till Contras i Nicaragua, som nu riktar sig mot Kina, finns William Kristol, chefredaktör för den Rupert Murdoch-finansierade tidningen Weekly Standard, den tidigare assisterande utrikesministern Elliot Abrams, Constantine Menges, tidigare medarbetare vid det nationella säkerhetsrådet och den religiösa aktivisten Nina Shea.
Bland ledarfigurerna i Den nya högern som också en gång gav sitt stöd till Contras-revolutionen i Nicaragua finns Gary Bauer, ledare för det inflytelsesrika Rådet för familjeforskning (FRC); Phyllis Schlafly, en ledande figur inom den amerikanska högern under de senaste 40 åren; Casper Weinberger, försvarsminister under Ronald Reagan; en rad kongressmedlemmar, exempelvis Jesse Helms, samt pensionerade officerare, bland dem generallöjtnant Gordon Summer, som var bland de första att ge sitt stöd till Contras.
Dessa får också stöd av en rad publikationer, bland andra Washington Times och Insight, som bägge ägs av pastor Sun Myung Moon och hans Unification Church, som var en viktig stöttepelare för Contras. Förlagen Regnery och Encounter, som en gång var ivriga Contras-anhängare, står i dag enade med Kinas fiender.
Encounter har under de senaste två åren gett ut två böcker som riktar sökarljuset mot Kina som ett hot mot USA: “Hegemon: China's Plan to Dominate Asia and the World” av Steven Mosher, och “Present Dangers” redigerad av Robert Kagan och William Kristol.
Under samma tid gav Regnery också ut två böcker: “Red Dragon Rising: Communist China's Military Threat to America” av de två kongressmedarbetarna Edward Timperlake och William Triplett II, och “The China Threat: How the People's Republic Targets America” skriven av Bill Gertz, journalist i Washington Post. Han har tidigare skrivit bästsäljaren “Betrayal” (Förräderi) som kritiserade Bill Clintons närmande till Kina.
Författarna är en del av det som de själva kallar “blåa laget” (efter USA-sidans färg i de flesta militära övningar), vilket består av likasinnade aktivister och analytiker från kongressen, lobbygrupper och olika konservativa institutioner.
Det blåa laget har förlorat en del inflytande under de senaste åren, både på grund av påståenden om att Kina skulle försöka ta över Panamakanalen och genom att gruppen har använt en McCarthyistisk taktik mot experter och lobbyister som de anser vara för mjuka mot Kina, så kallade “panda-kramare” eller medlemmar i “röda laget”.
Men trots detta har den Kina-fientliga koalitionen skaffat sig åtskilligt inflytande genom viktiga ställningar i offentliga institutioner. Michael Ledeen har blivit ledamot i en kommision för exportkontroll, och den tidigare vice utrikesministern Abrams har blivit ordförande i Kommissionen för internationell religiös frihet.
Flera medlemmar i rådet för det konservativa Centret för säkerhetspolitik är rekryterade till toppositioner i Bush- administrationen. En annan Contras-anhängare, John Bolton, har utnämnts till vice utrikesminister för vapenkontroll och internationell strategi.
(010402)
.
