010309 (IPS) – Den sjunkande fattigdomen och inflyttningen till städerna leder till att sopberget i Filippinerna bara växer. I huvudstaden Manilla produceras 6 000 ton nytt avfall varje dag. Och effekterna av avfallsproblemen är enorma. För Romy Masungsong, bonde i Carmona – fyrtio mil från huvudstaden – har det lett till att han numera alltid hoppas på ett rejält regnväder.
Det är inte bara för att det är bra för skörden. Desto viktigare är att det ger honom och åtminstone 50 andra familjer en möjlighet att samla vatten för de dagliga behovet. Annars, säger han, måste de spendera närmare 200 kronor i månaden för att betala för det vatten som levereras med lastbil.
Masungsong lever i närheten av floderna Mename och Manggahan. I området finns också ett hundratal vattenkällor. Vattnet flyter fortfarande där, men det är så förgiftat av tungmetallerna krom och bly att många numera undviker det vatten som under generationer använts av de boende.
– Dessa tungmetaller är en typ av föroreningar som ansamlas i näringskedjan. Bly är ett starkt nervgift medan krom har kopplats samman med olika cancerformer och missbildningar, säger Von Hernandez, regionchef för Greenpeace.
Förgiftningen av floder och vattenkällor i området är bara ett av de plågsamma arven från avfallsdumpningen som pågick här tidigare. Den sanitära dumpstationen som låg här stängdes 1998, efter att ha varit verksam i fem år.
I jämförelse med öppna och kontrollerade soptippar förväntas de sanitära stationerna vara ett bättre sätt att göra sig av med städernas sopor. Soporna begravs inte bara i en grop, utan de skottas dessutom över. Därefter duschas området med kemikalier för att döda flugor, råttor och andra djur som dras till sopor.
Men den filippinska regeringens skötsel av dumpstationerna har varit dålig, vilket resulterat i ekologiska katastrofer. Som här i Carmona.
Situationen i Carmona borde fungera som en varning för de beslutsfattare som eftertraktar snabba lösningar på det aldrig sinande problemet med Manilas sopberg. Huvudstaden med dess elva miljoner invånare spottar ur sig i genomsnitt 6 000 ton sopor varje dag.
– Filippinerna är ett av de fyra länder i regionen som har att hantera en stor utmaning när det gäller avfallet, säger Daniel Hoornweg, som 1999 skrev en FN-studie om sophanteringen i Asien.
Han beräknar att stadsbefolkningen i Filippinerna kommer att tredubbla den nuvarande volymen sopor inom 25 år.
Detta beror främst på att befolkningen i städerna kommer att öka, samt att fattigdomen minskar.
– Skräpet från konsumentförpackningar ökar i samma takt som urbaniseringen och de ökande inkomsterna. Avfall i form av papper, plast, glas och metaller tar upp en större andel av soporna, säger Hoornweg.
Filippinerna är långt ifrån ett rikt land idag. Sopsituationen kan alltså komma att förvärras ytterligare i landet.
Hernandez från Greenpeace försöker däremot finna lite tröst i den första lagstiftning som lagts fram av den nya presidenten Gloria Macapagal. Enligt Hernandez formuleras i denna lag åtminstone målsättningar om, samt ett ramverk för, återvinning och sopsortering.
Men i lagen ges ingen vägledning om hur regeringen ska hantera de enorma mängder sopor som landet producerar dagligen, trots att den kräver av de lokala myndigheterna att de ska minska avfallet med 25 procent inom de kommande fem åren.
– De lokala beslutsfattarna har inget val utan måste införa obligatorisk återvinning och sopsortering. En bra sak med det är att vanliga medborgare kan dra sina lokala myndigheter inför rätta om de inte genomför direktiven, säger Hernandez.
Men han säger också att fixeringen vid sanitära dumpningsstationer lever kvar, och att det inte tillkommit något förbud mot metoden.
De tjänstemän som fått i uppgift att tänka ut planer för att hantera Manillas sopkris har alla sagt att med tanke på den enorma mängden sopor är dumpningsstationerna nödvändiga.
Men det finns ett undantag. Den nuvarande chefen för Manillas utvecklingsmyndighet, Benjamin Abalos, har beskrivit dumpningsstationerna som socialt oacceptabla. Men aktivister menar att han ännu inte kommit med några konkreta planer för att ge sina ord en verklig innebörd.
Och även om Abalos är ärlig i sitt uppsåt har han svårt att hitta ett lämpligt sätt att göra sig av med de hundratusentals ton sopor som ingen vet var man ska göra av, och som därför har övergivits i gatuhörn och på tomma platser.
Det kan också mycket väl tänkas att många affärsmän utsatt honom för kraftfull lobbying för sophanteringsmetoder som passar för deras syften.
Kontrakt för sanitära dumpstationer är exempelvis värda mångmiljonbelopp i dollar räknat.
Edgardo Cayton, som tidigare arbetat inom Manillas administration, bekräftar att de som lyckats få kontrakt för sophantering kan tjäna enorma summor. Men han säger att det också kan gälla myndighetspersoner – i form av mutor. Cayton säger att provisionen kan handla om mellan 10 och 40 procent av affärens värde.
Och som så ofta när så mycket pengar är inblandade blir frågor om hälsa och miljö knappast diskuterade.
(010309)
.
