010228 (IPS) –
Bryssel (IPS-Brian Kenety): EU:s handelsministrar har kommit överens om att ge världens 48 fattigaste länder tullfri tillgång till unionens marknader för alla icke-militära varor. Men man har gjort undantag för tre “känsliga” jordbruksprodukter – bananer, socker och ris. Handelsminister Leif Pagrotsky kallar avtalet “det bästa och mest långtgående någonsin”.
EU:s handelskommissionär Pascal Lamys ursprungliga “allt-utom- vapen”-förslag, som skulle ha inneburit att man tog bort alla EU:s spärrar för import från de minst utvecklade länderna, mötte hårt motstånd från framför allt Frankrike och Spanien, som producerar mycket socker.
Resultatet blev en kompromiss som innebär att de minst utvecklade länderna visserligen får tullfrihet, men först om åtta år när det gäller socker, ris och bananer.
Förslaget har blivit en källa till mycket friktion mellan EU- politiker som sysslar med handel och de som ägnar sig åt jordbruksfrågor. På handelssidan vill man gärna kunna visa sin goda vilja gentemot utvecklingsländerna, medan de som sysslar med jordbruk vill skydda den inhemska jordbruksindustrin.
Dagstidningen Financial Times skrev i en ledarartikel på måndagen att det handlar om EU:s internationella ära och trovärdighet. “Även om Bryssels motiv inte är enbart osjälviska, så är planens öde ett högst symboliskt och synligt prov på västvärldens vilja att ta itu med fattigdomen och den ekonomiska marginaliseringen i världen.”
I ett tal på måndagen vid ett internationellt forum om situationen för världens fattiga barn, uppmanade Världsbankens president James Wolfensohn de rika länderna att öppna sina marknader för utvecklingsländernas exportindustri.
Han bad dem samtidigt att uppfylla sina löften om att använda 0,7 procent av sin bruttonationalprodukt till bistånd, och påpekade att biståndet till Afrika har minskat drastiskt från 32 dollar per person 1990 till bara 19 dollar 1998, trots bevis på att biståndet har varit effektivt i länder med effektiv ekonomisk och social politik.
– Det är hycklande att ge bistånd med en hand, samtidigt som man stoppar fattiga länders möjligheter att exportera sig ur sin fattigdom med den andra, säger Wolfensohn.
– Rika länder måste öppna sina marknader. OECD-länderna gör i dag av med mer än 3000 miljarder om året på subventioner till jordbruket, sammanlagt ungefär lika mycket som BNP för hela Afrika söder om Sahara.
Sveriges handelsminister Leif Pagrotsky var mycket nöjd efter kompromissavtalet på måndagen. Han beskrev det som det bästa och mest långtgående avtalet någonsin för de fattigaste länderna.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan skrev i förra veckan till Göran Persson och uppmanade EU att snabbt acceptera förslaget och se till att det träder i kraft innan FN:s konferens om de fattigaste länderna, som ska hållas i Bryssel i mitten av maj.
Initiativet skulle skicka “en tydlig signal om att världens rikaste länder verkligen är beredda att i praktiken leva upp till den målsättning som de ofta uttryckt – att ge högsta uppmärksamhet till situationen för de allra fattigaste i världen”, skrev Annan.
Förslaget som EU-ministrarna kom överens om på måndagen innebär att man tar bort handelshindren för bananer år 2006 och för socker och ris senast 2009. Det innebär också att man gradvis kan minska tullavgifterna. Redan i år är det tillåtet med tullfria importer av socker och ris i begränsade kvoter.
– Det är tillfredsställande att vi kunde nå den här kompromissen. Det här betyder att vi kan gå hela vägen och öppna EU-marknaden för varor från de minst utvecklade länderna. Det visar också att vi är seriösa och att vi vill försöka förbättra den ekonomiska situationen för dessa länder, säger Pagrotsky.
Pagrotsky uppmanade andra handelsmakter, exempelvis USA och Japan, att följa EU:s exempel och öppna sina marknader för export från de fattigaste länderna.
Men flera tjänstemän inom EU-kommissionen erkänner att de är besvikna över att “allt-utom-vapen”-förslaget har försvagats.
De som kritiserade Lamys förslag hävdade att sockerexporten från de 48 fattigaste länderna mycket snabbt skulle kunna stiga till 4,5 miljoner ton. Men enligt siffror från FN:s mat- och jordbruksorganisation kan man inte vänta sig att de länderna har möjlighet att öka sin sockerexport med mer än 100 000 ton.
– Om den här gruppen av länder någonsin ska kunna komma upp i sådana exportnivåer skulle länder som Sudan, Malawi, Madagaskar och Zambia få exportera miljontals ton socker. Det är rena fantasier att hävda att de länderna skulle ha kapacitet att exportera så mycket socker, sa Glenys Kinnock, ledamot i Europaparlamentet, efter det att Lamys förslag reviderades i förra månaden.
EU hoppas att man med hjälp av uppgörelsen ska få de fattigaste länderna att stödja EU, Japan och andra industriländer i deras ansträngningar att få till stånd en ny förhandlingsrunda i Världshandelsorganisationen, WTO.
(010228)
.
