010207 (IPS) – Den ekonomiska återhämtningen i Indonesien går fortfarande långsamt, och många människor har inte råd att köpa ens de mest nödvändiga varorna. Men den urbana överklassens livsstil är allt annat än fattig. För dem existerar ingen Asienkris.
Städernas exklusiva inneklubbar saknar inte besökare. Lyxbilar står parkerade utanför restauranger, klubbar och hotell.
– Jag går förbi den här gatan varje helg och här finns inte ett spår av någon kris, säger en lärare vid Islamiska universitetet i Jakarta, som IPS träffar på en av huvudstadens finaste nöjesgator.
De unga och rika indoneserna kallas yummies. De är unga, framgångsrika, högutbildade, moderna, oberoende och rika. De roar sig kungligt medan stora delar av befolkningen kämpar för brödfödan.
Dessa 20- till 30-åringar leder ofta egna framgångsrika företag eller innehar höga positioner inom det privata näringslivet. De tjänar mellan 120 000 och 150 000 kronor om året i ett land där den årliga medelinkomsten ligger på knappt 6 000 kronor.
– Pengar är inget problem. De gör att jag kan ha kul och ladda om batterierna för att jobba ännu hårdare, säger Rina Octanviani.
Rina Octaviani är bara 25 år, men har redan köpt en egen butik i en exklusiv stadsdel i Bandung. Hon utbildade sig vid ett universitet i Australien och fick genast en välbetald anställning inom ett fastighetsbolag när hon återvände till Indonesien för två år sedan.
Rina drar in 12 000 kronor i månaden – två genomsnittliga årsinkomster i Indonesien. Pengarna spenderar hon på helgerna på en resort utanför staden, där hon ägnar sig åt sina favoritsporter.
Yummies leverne sticker mer än en indones i ögonen. Deras sätt att krydda språket med engelska ord skapar irritation. Traditionella indoneser tycker att deras sätt att hoppa från ett jobb till ett annat är illojalt och otacksamt. Att de väljer bort familj för att göra karriär är också svårt att smälta för många.
Andra tycker helt annorlunda.
– Den här gruppen ungdomar ser livet som ett hav av möjligheter som de måste dyka ned i för att inte hamna på efterkälken, säger ungdomspsykologen Joyce Djaelani Gordon.
Äventyrslustan är ett utmärkande drag för yummies som skiljer dem från sina föräldrars generation. Sociologer betonar att yummies har en dragning till extremt utmanande sporter.
En av dem är Bambang, 20, som just börjat med glidflygning.
– Jag känner mig närmare Gud när jag glidflyger. Man lägger sitt liv i Guds händer. Naturen spelar en viktig roll inom glidflygningen, säger Bambang.
– Du inser hur liten och obetydlig du är så snart du lyft, säger han.
Många yummies tvekar inte över att lämna ett välbetalt arbete för att starta eget om de får en idé de vill genomdriva. Det är också ett utslag av äventyrslustan, menar sociologerna.
Som Adhi, 20, som idag är sin egen chef. Efter tre år som designer vid en konsultfirma i Jakarta, sade Adhi en dag upp sig och gick samman med några vänner och startade en egen arkitektfirma.
– Jag såg på mitt gamla jobb hur de äldre arkitekterna behandlades som vilken anställd som helst. Jag ville inte sluta som de, säger han.
Vidya är lite mer tveksam. Hon vill starta eget, men är rätt nöjd med sin månadslön på 13 000 kronor som marknadschef för ett bilföretag.
Men skulle hon vilja hoppa av jobbet, gör hon det. Självförtroendet är det inget fel på. Något hon delar med resten av yummies.
Vidya tyckte att hon förr var lite “blyg och hade svårt för att uttrycka sina tankar”. Men, det finns lösningar för den som kan betala för sig. Vidya gick en kurs i “effektiva och mellanmänskliga relationer”, och strax därefter fick hon sitt första jobb som marknadsansvarig.
(010207)
.
