010205 (IPS) – Västafrika kan i värsta fall dras ned i ett nytt storkrig efter den senaste tidens rebellattacker i Guinea.
Guinea har tidigare uppfattats som en av västra Afrikas få oaser av fred. Men de senaste fem månaderna har landet utsatts för rebellattacker som enligt officiella siffror har krävt mer än 1 000 människoliv.
Det är oklart vilka rebellerna som angriper Guinea är. Nyligen tog en okänd grupp som kallar sig Unionen för demokratiska styrkor i Guinea, RFDG, på sig skulden för attackerna. Gruppens talesman, Mohamed Lamine Fofana, sa att de hade intagit staden Gueckedou i södra Guinea, cirka 60 mil från landets huvudstad, Conakry.
Men regeringen i Conakry anklagar rebellrörelsen RUF, som har sin bas i Sierra Leone, för attackerna.
RUF stöttas av Liberia, vars statschef Charles Taylor har varit i konflikt med Guineas president Lansana Conte sedan Conte skickade sin militär för att hindra Taylors privata armé från att inta Liberias huvudstad Monrovia i början av nittiotalet.
Efter påtryckningar från grannländerna lovade Taylor nyligen att utvisa RUF-ledaren Sam Bockarie från Liberia. Men den guineanska regeringen är inte övertygad.
– Liberias uttalande om att de ska utvisa RUF-rebeller och deras krigsherre Sam Bockarie är inget annat än prat. Charles Taylor stödjer dem som attackerar Guinea, och han kommer att fortsätta stödja dem, säger Sekou Decazy Camara, som tillhör det styrande partiet i Guinea.
Sekou Decazy säger att människor från flera olika afrikanska länder ingår i de styrkor som angriper Guinea.
– Där finns RUF-medlemmar från Sierra Leone, liberianer och burkineser som stöttas av Burkina Fasos president Blaise Campaore. Dessutom har vi fått veta att en del av rebellerna har tränats i Libyen, säger han.
Oppositionen i Guinea tror att Liberia försöker lära Guinea en läxa genom att stötta RUF. Guinea har fungerat som bas för den liberianska rebellrörelsen Ulimo.
– 1990 påpekade vi risken med att utbilda Ulimo-soldater i Guinea. Vi varnade för att det kunde slå tillbaka mot oss, och det är precis det som har hänt, säger Ba Mamadou, ledare för oppositionspartiet Unionen för framsteg och förnyelse.
– Enligt min mening kommer det att vara omöjligt att undvika oordning i landet. Armén kan utnyttja situationen och genomföra en kupp, liksom den har gjort tidigare. Frivilliga som har fått vapen men som aldrig har fått betalt, kan göra uppror. Eller så kan Ulimo ställa till problem för oss, om vi försöker bli av med dem nu.
Oroligheter i Guinea kan få återverkningar i hela regionen. Guinea omges av länder som har plågats av interna uppror och militära övertaganden.
Senegal, som ligger omedelbart norr om Guinea, har problem vid sin södra gräns, som kontrolleras av en separatiströrelse från Casamance-regionen.
Guinea-Bissau, ett annat av Guineas grannländer, upplevde ett uppror 1998. Upproret misslyckades efter att ha mött hårt motstånd från både Guineas och Senegals arméer. Men även om ledaren för upproret, general Ansumane Mane, är död, så har landet har ännu inte återhämtat sig från revolten.
Manes anhängare är fortfarande ett hot mot Guineas president, som stödde Guine-Bissaus tidigare president Nino Vieira under revolten.
Liberia har ännu inte återhämtat sig från verkningarna av det brutala inbördeskriget i landet. Charles Taylor anklagas för krigsförbrytelser och anses vara ansvarig för mer än 150 000 människors död. Han har problem med att uppnå trovärdighet inom det internationella samfundet. En FN-rapport som kom ut nyligen anklagar honom för vapen- och diamantsmuggling.
Liberia är nästan helt isolerat från resten av världen, och regimen i Monrovia upprätthålls genom den kompensation som den får för att stödja rebellerna i Sierra Leone. Landet fungerar som fristad för RUF- rebellerna, som kontrollerar huvuddelen av Sierra Leones diamantgruvor.
Sierra Leone, som också gränsar till Guinea, är också fortfarande instabilt. Makten där delas mellan president Tejan Kabbahs regering och RUF-rebellerna som kontrollerar den största delen av landet. En FN-expedition arbetar fortfarande för att spåra RUF:s komplicerade nätverk för diamantsmuggling, som varje år drar in miljontals dollar till rörelsen.
Västafrika kan bli skådeplats för ännu en afrikansk storkonflikt om Guinea ger efter för väpnade konflikter, personlig illvilja och kortsiktiga ägandeintressen som plågar området.
Guineanerna sätter nu sitt hopp till att de västafrikanska staternas samarbetsorganisation, Ecowas, ska sätta in sina fredsbevarande styrkor, Ecomog, i landet, för att säkra Guineas gräns mot Liberia och Sierra Leone.
(010205)
.
