010116 (IPS) – Oidentifierande beväpnade män har kidnappat ännu en biståndsarbetare i Tjetjenien. Tjetjenien är en av de farligaste platserna på jorden för hjälparbetare, och de flesta ickestatliga organisationer vågar inte arbeta i landet.
Amerikanen Kenneth Gluck, som arbetar för Läkare utan gränser, MSF, kidnappades den 9 januari. Han reste med en tydligt utmärkt konvoj genom ett område strax utanför huvudstaden Groznyj, utan väpnad eskort, när kidnapparna slog till.
De festa biståndorganisationer har dragit sig ur Tjetjenien på grund av den höga risk personalen löper, trots att befolkningens behov är skriande efter det senaste kriget mot Ryssland.
Den handfull hjälparbetare som har valt att stanna kvar är tvungna att söka tillstånd av ryska armén som erbjuder tungt beväpnad, och uniformerad, eskort.
De ryska myndigheterna kritiserar MSF för att de vägrat resa med beväpnad eskort, men MSF anser, precis som de flesta biståndorganisationer, att det är oacceptabelt att ta emot skydd av en av de stridande parterna.
– Vi är helt emot att ta emot skydd av en väpnad styrka. Det skulle förstöra vår ställning som oberoende, säger Arnaud Laurent, vid MSF:s högkvarter i Paris.
Läkare utan gränser är bland de få biståndsorganisationer som arbetar i Tjetjenien.
– Vi är inga våghalsar. Men om vi inte gör jobbet, vem gör det då?, frågar Laurent.
De organisationer som är kvar i landet drabbas allt oftare av våld och hot. Pierre Gallien, på organisationen Action Against Hunger, AICF, berättar att hjälparbetarna allt oftare attackeras antingen för att man vill stjäla deras utrustning eller för att hindra att hjälpen når fram. AICF:s personal reste med i samma konvoj som Gluck då han kidnappades.
Och det är inte bara i Tjetjenien som det är farlig att arbeta med humanitära projekt. Bara de senaste månaderna har en biståndarbetare dödats i Burundi och en FN-medarbetare dödats och två kidnappats i Guinea.
Det finns ingen samlad statistik över hur mycket våld som riktas mot biståndarbetare som är anställda av ickestatliga organisationer. Varje organisation bestämmer själv vad man vill rapportera.
– De flesta ickestatliga organisationer har inte prioriterat säkerhet. De sammanställer till exempel inte information om de faror de stöter på, säger Olivia Lind Haldorssen, som arbetar med att skapa världens första säkerhetsnätverk för humanitärt arbete, HSPN.
Hon anser att organisationerna måste bli mycket bättre på att utbyta information med varann, för att bli bättre förberedda.
Haldorssen säger att den lokalt anställda personalen löper störst risker, delvis för att deras fall inte uppmärksammas i internationella medier.
Vissa organisationer, exempelvis internationella Röda korset, utbildar sin personal om farorna med jobbet innan de börjar sin anställning. Medan andra, som MSF, inte tror att utbildning i riskhantering hjälper.
– Vi tror att personalen blir mindre alert och riskmedveten ju mer de tränar in specifika sätt att reagera. Vi koncentrerar oss på att ha god kontakt med lokalbefolkningen. Vi tror att det är den bästa säkerhetsgarantin, säger Laurent.
– Det är vår plikt att ge volontärerna maximal information. Sedan är det deras val.
(010116)
.
