001214 (IPS) – Colombianernas åsikter går isär om filmen La virgen de los sicarios (Våra mördares dam). Vissa tycker det är en smärtsam men realistisk återspegling av verkligheten under en av de våldsammaste perioderna i Colombias historia. Andra anser att den är brutal och spekulativ, och ropar därför på censur.
Filmen, som vann guld vid filmfestivalen i Venedig nyligen, bygger på den colombianske författaren Fernando Vallejos självbiografi. Han har även skrivit filmens manus. Vallejo betraktas av många som Colombias mest samhällskritiske författare i dag.
La virgen de los sicarios, som skapade en hätsk debatt i hemlandet strax efter premiären, har regisserats av den fransk-colombianske filmskaparen Barbet Schroeder. Han har tidigare gjort Mariposas en la noche (Fjärilar om natten) som bygger på en roman av den amerikanske författaren Charles Bukowski, och El misterio de Von Bulov (Mysteriet Von Bulov), som var Oscarnominerad 1980 för bästa regi.
La virgen de los sicarios börjar med att huvudpersonen vid namn Fernando Vallejo kommer till sin födelsestad Medellin efter 30 års frånvaro. Vi får följa hans kärleksaffär med den 16-årige yrkesmördaren Alexis som lever i ständig dödsfara.
Colombias näst största stad Medellin är en industristad. Den utgjorde centrum för det ökända narkotikasyndikat som leddes av smugglarkungen Pablo Escobar under 1980-talet. Hans verksamhet byggde på ligor av unga mördare. Escobar hanns så småningom upp av den colombianska polisen som sköt honom.
De unga mördarna återspeglar det sociala fall som följde av narkotikahandeln i Medellin. De mördade för att köpa mat till familjen och dyra kläder åt sig själva. De bad till madonnan om att skotten skulle träffa och tvättade kulorna rena i heligt vatten innan de gjorde sitt jobb.
Det Medellin som skildras i filmen kunde vara vilken stad som helst i Colombia, eller en bild av landet som helhet. Kaos råder. Alexis dödar en granne för att han spelar trummor för högt och skjuter en taxichaufför som kör omkring med radion på full volym.
Under den knappt två timmar långa filmen får publiken bevittna 18 mord.
Det var de många morden som författaren och redaktören Germn Santamaria åberopade när han gick ut och krävde ett förbud mot filmen. I Colombia sker i genomsnitt 25 000 mord årligen.
Santamaria var också upprörd över att behöva se sitt land förnedras av en “frustrerad homosexuell” författare som har “yrkesmördare som älskare och som förolämpar Latinamerikas självständighetshjälte Simon Bolivar, påven, våra forna presidenter och gud”.
Juan Florez, historieprofessor, menar att delar av kulturetablissemanget “inte kan förlåta Vallejo, som inte bara skriver om människor från samhällets lägre klass, utan också kritiserar före detta presidenter som profiterat på Colombias tragedi”.
Florez syftar på en scen i filmen där en yrkesmördare avlossar ett skott mot en TV där den förre presidenten César Gaviria, 1990- 1994, håller tal i direktsändning.
– Vallejo är en professionell provokatör, som byggt sin litterära karriär på att skildra den motsägelsefulla världen i Medellin, säger Florez.
Andra, som filmkritikern Carlos Gomez, menar att verklighetens Medellin var betydligt värre än filmens och att ingen film kan återge läget i staden på 1980-talet.
Vallejo sade vid filmfestivalen i Venedig att han älskar Colombia men att han var beredd på ett ramaskri från hemlandet.
– De har motarbetat mig hela livet och tvingat mig att lämna landet, sade Vallejo.
(001213)
.
