001117 (IPS) – De kubanska löntagarna har blivit allt mer missnöjda det senaste årtiondet, samtidigt som den kubanska ekonomin är inne i sin värsta kris någonsin.
Till och med regeringens institut för arbetsmiljö, INSAT, rapporterar att löntagarna i dag är mindre positiva till sin situation är på 80-talet.
1988-1989 var 26,8 procent av arbetarna missnöjda med vissa aspekter av sina jobb, 1998-1999 hade andelen missnöjda ökat till 40,6 procent.
Det arbetarna främst klagar på är arbetsmiljön, fysiska och psykiska ansträngningar på jobbet och problem med ledningen, enligt en undersökning som INSAT gjort.
Kubas BNP minskade med 34,8 procent mellan 1990 och 1993. Många förlorade jobben. Enligt officiella uppgifter låg arbetslösheten på cirka sex procent i september i år, jämfört med fyra procent 1990.
Det började med att fabriker tvingades stänga, därefter följde brist på energi och råmaterial. 1995 införde regeringen reformer som skulle göra företagen mer effektiva. Dessutom har de kubanska lönerna minskat i värde det senaste årtiondet och kollektivtrafiken har försämrats.
– Att ta sig till jobbet är som en odyssé. Man går hemifrån två timmar i förväg, men ofta går inte bussen som den ska och så är man två timmar försenad när man väl kommer fram, säger 41-årige Gustavo Brito, som är tekniker på ett statligt bolag.
– Sen kommer man fram och då finns det antagligen ingen elektricitet, eller så händer någonting annat. Så går fyra eller fem timmar på jobbet, och man funderar på när man ska ta bussen tillbaka, säger han.
(001117)
.
