001116 (IPS) – Större marknader är nödvändiga om de afrikanska staterna ska kunna förändra sina ekonomier, som i dag är djupt beroende av jordbruket. Länderna måste lyckas locka till sig mer investeringar och kunna göra sina röster hörda inom stora globala forum som Världshandelsorganisationen, WTO. Det kan de bara lyckas med genom samarbete, anser Kingsley Amoako, chef för den ekonomiska kommissionen för Afrika, ECA.
Men Amoako varnar samtidigt för att skapa splittring genom att bilda en mängd olika regionala organisationer som saknar starka institutionella och ekonomiska grunder. Han anser att de regionala handelsorganisationer som finns idag måste rationaliseras.
– Nyckeln till industriell utveckling är regional integrering, säger Amoako.
– Den minimala storleken på flera afrikanska ekonomier – vissa har bruttonationalprodukter som inte är större än stora multinationella företags omsättning – är inte vettiga.
Ledarna för nio av de 21 medlemmarna i den gemensamma marknaden för östra och södra Afrika, Comesa, skrev i förra veckan under ett frihandelsavtal i Lusaka. De hoppas att avtalet ska vara det första steget mot ökat samarbete och större regional integration, som ska leda till en monetär union år 2025.
De stater som undertecknade avtalet är: Djibouti, Egypten, Kenya, Madagaskar, Malawi, Mauritius, Sudan, Zambia och Zimbabwe. De 14 medlemmarna i södra Afrikas utvecklingssamfund, SADC, där Sydafrika är medlem, lanserade ett eget frihandelsavtal den 1 september i år.
Det finns länder som är medlemmar i både Comesa och SADC, bland annat Malawi, Zambia, Zimbabwe och Mauritius. Det skapar frågetecken om hur Comesas frihandelsavtal ska kunna genomföras i praktiken, anser Amoako.
Han säger att alla dessa försök att uppnå regional integrering är välkomna – om de samordnas och leder mot det önskade målet om att skapa större marknader genom ökad frihandel.
Men han säger att överlappningarna vad gäller medlemskap i frihandelzonerna kan hindra den positiva utvecklingen.
Enligt undersökningar från den afrikanska utvecklingsbanken är de främsta handelshindren i Afrika inte tullavgifter utan brister i transport, dålig infrastruktur och byråkratiska flaskhalsar.
Samma ståndpunkt kan utläsas i en rapport från investeringsföretaget BusinessMap i Sydafrika där det står att höga transportkostnader är ett större hinder för exporten till USA än USA:s kvarvarande importavgifter.
Amoako säger att de afrikanska politikerna måste hitta den väg mot ekonomisk utveckling som bäst passar kontinentens förutsättningar och behov.
Han säger att i exempelvis Brasilien och Argentina införde man ekonomiska reformer i två steg – först reformerades handelspolitiken med syftet att underlätta för exporten och få den att öka. Därefter minskade man gradvis på tullavgifterna under två år.
I Sydostasien gjorde man istället så att man på samma gång underlättade för exporten och försökte minska importen.
ECA-chefen säger att efter 17 år av Världsbankens och IMF:s strukturanpassningsprogram har många afrikaner förlorat så mycket tillit till sina regeringar att de föredrar att konsumera framför att spara pengar.
FAKTA:
Comesa består av Angola, Burundi, Komorerna, Kongo-Kinshasa, Djibouti, Egypten, Eritrea, Etiopien, Kenya, Madagaskar, Malawi, Mauritius, Namibia, Rwanda, Seychellerna, Sudan, Swaziland, Tanzania, Uganda, Zambia och Zimbabwe.
SADC består av: Sydafrika, Zimbabwe, Botswana, Lesotho, Namibia, Swaziland, Tanzania, Zambia, Moçambique, Mauritius, Malawi, Kongo- Kinshasa, Angola och Seychellerna.
Tre av SADC:s 14 medlemsländer – Kongo-Kinshasa, Angola och Seychellerna, är inte medlemmar i Sadcs frihandelsorganisation, men de har antytt att de kanske går med senare.
(001115)
.
