000913 (IPS) – Medelinkomsten i världens 20 rikasteländer är 37 gånger högre är i de 20 fattigaste. Världsbankens nya utvecklingsrapport betonar att världen idag karaktäriseras av utbredd fattigdom mitt i överflödet. Av planetens sex miljarder människor lever 2,8 miljarder på mindre än tio kronor om dagen.
Rapportens visar att större delen av Latinamerika och Afrika, och delar av Asien, är regioner där invånarna tjänar mindre än 7 400 per person och år i genomsnitt.
I Östasien har situationen förbättrats de senast åren. Antalet människor som tvingas klara sig på mindre än en tia om dan minskade från 420 miljoner 1997 till 280 miljoner 1998, trots bakgångar från den finanskris som då drabbade världen.
Men i Latinamerika och Asien ökar fortfarande antalet fattiga människor, enligt rapporten.
''Fattigdomen finns kvar trots att villkoren för människan har förbättrats mer det senaste århundradet än i hela mänsklighetens historia”, står det i rapporten. Men distributionen av fördelarna har varit extremt ojämlik.
I Latinamerika lever 15,6 procent av invånarna på mindre än tio kronor om dagen. I vissa länder – som Ecuador, Guatemala och Honduras – är 20 till 40 procent extremt fattiga. Och i Haiti lever hela 65 procent av invånarna under fattigdomsgränsen.
Dessutom är satsningarna på hälso- och sjukvård och utbildning på kontinenten nedslående, enligt rapporten. Regeringarna i Latinamerika och Karibien satsar i genomsnitt 3,6 procent av BNP på utbildning, vilket ska jämföras med 5,1 procent i Europa och Centralasien, 5,2 procent i Mellanöstern och Nordafrika och 4,1 procent i Afrika söder om Sahara.
Fattigdom är en konsekvens av sammanknutna ekonomisk, politiska och sociala processer som ofta förstärker varann, enligt rapporten.
Fattigdom påverkar också ett samhälles normer och seder vilket kan leda till att många grupper utesluts från ekonomi och beslutsfattande. Det kan gälla till exempel kvinnor och etniska minoriteter. I Latinamerika har urprungbefoklkningen i allmänhet lägre utbildning än majoriteten.
Världsbanken säger i rapporten att varje u-land måste ha sitt eget recept mot fattigdomen, ett recept som är anpassat till den lokala verkligheten. Besluten bör baseras på den ekonomiska, socio- politiska och kulturella struktur som varje land har.
Men för att klara kampen mot fattigdomen är engagemang och bistånd från det internationella samfundet nödvändigt, enligt rapporten.
(000913)
.
