000905 (IPS) – Den tidigare premiärministern Rafik Haririvann stort i den andra omgången av parlamentsvalet i Libanon. Han ochhans allierade tog samtliga 19 parlamentsplatser som stod på spel ihuvudstaden Beirut.
Valsegern gör att Hariri kan vinna tillbaka premiärministersposten.
Trots söndagens valdeltagande på 40 procent i Beirut, ses miljardären Hariris seger som ett uttryck för väljarnas missnöje, efter två år av svår ekonomisk stagnation. Många menar att Hariri är den enda som kan få ekonomin på fötter igen.
– Hariri kan ta oss tillbaka till Libanon som det var innan kriget, när det kallades Mellanösterns Schweiz. När han var premiärminister, fanns det arbete, säger Mohammed Dandashli, affärsman i Beirut.
Men andra beskyller Hariris regering, som satt åren 1992-1996, för att ha bidragit till att landet har samlat på sig en statsskuld på 20 miljarder dollar, nästan 190 miljarder kronor.
– Nu är den på 20 miljarder dollar, och när han är färdig är den väl uppe i 50. Jag funderar på att packa mina saker och lämna landet, säger Viken Bejakian, marknadsföringschef.
– Jag gillade inte hans politik innan, jag skulle hellre sett att han hade använt pengar på skolor, sjukhus, jordbruket och industrin, i stället för att bygga flotta vägar, sportanläggningar och flygplatser.
Det kommer att dröja mer än en månad innan Libanon definitivt utser en ny premiärminister. Hariris seger i parlamentsvalet betyder inte att det är säkert att han kommer att bli premiärminister igen. Han förväntas ha stöd från mellan 50 och 70 av de 128 parlamentsledamöterna.
Enligt grundlagen ska landets president, Emile Lahoud, välja premiärminister i samråd med parlamentet. Lahoud är känd för att inte tycka om Hariri, och han har ofta sagt att han aldrig skulle gå med på att han åter skulle bli premiärminister.
De senaste dagarna har det funnits tecken på att relationen mellan Lahoud och Hariri har tinat, men i slutändan måste vem som än väljs godkännas av Syrien, som har etablerat sig som den viktigaste maktfaktorn i Libanon sedan inbördeskriget i Libanon tog slut 1990.
Syrien har spelat en viktig roll även i dessa val genom en ny vallag som antogs tidigare i år. Lagstiftningen delade Libanon i ojämna valdistrikt, vilket gjordes för att försvaga en del kandidater till förmån för andra, som stöds av Syrien, av regeringen eller av båda två.
I den första valomgången, förra söndagen, vann flera kandidater som kallas oppositionskandidater. Men ordet “opposition” betyder inte särskilt mycket i ett land där det inte finns någon höger eller vänster, och inga aktiva politiska partier.
“Oppositionella” kallas ofta de som antingen motsätter sig Syriens inblandning i landets politik, eller de som uppmanar till mer balanserade relationer mellan de båda länderna.
Trenden att argumentera för ett rättvist förhållande mellan Syrien och Libanon är ny och den har tagits upp av många kandidater, inklusive den framgångsrike parlamentsledamoten Nassib Lahoud, som är en avlägsen släkting och motståndare till presidenten. Sådana som Nassib Lahoud tilläts att vinna eftersom Syrien vet att de inte utgör något verkligt hot mot dess dominans i Libanon.
– Jag håller mig borta både från den undergivna attityden till Syrien och den militärt aggressiva antisyriska hållningen. Vi behöver sätta oss ned och diskutera många frågor, exempelvis den militära närvaron och våra ekonomiska relationer. Jag skulle vilja se mer balans och samarbete mellan de båda länder, säger Lahoud.
Syrien har runt 35 000 soldater stationerade i Libanon.
Men trots Syriens inblandning är valen i Libanon de mest demokratiska i Mellanöstern, där auktoritära regimer är det vanligaste styrelseskicket.
– Valen i Libanon har blivit en administrativ händelse som inträffar en gång var fjärde år. Men bara de att de hålls är ett gott tecken, säger Farid el Khazen, professor i statsvetenskap vid det amerikanska universitetet i Beirut.
– Men alla slogans saknar politiska idéer. Ingen kandidat förde sin kampanj på en politisk plattform, även om vi har mycket att tala om, säger han.
“Mycket” innefattar fredsprocessen i Mellanöstern, vilken Libanon borde delta i, i synnerhet sedan Israels armé dragit sig tillbaka från södra Libanon. Men den strategiska frågan har Syrien gjort till sitt område.
(000905)
.
