000731 (IPS) – De gränskonflikter som pågårmellan flera Centralamerikanska länder gagnar de nationellaarméerna. Militären håller på att få mer inflytande inompolitiken, enligt regionala experter.
Det manifesterar sig i mer nationalism, mobilisering av trupper längst gränserna och att höga militärer får vara med vid diplomatiska förhandlingar.
– Det stora antalet konflikter öppnar dörrarna till mer inflytande för de centralamerikanska väpnade styrkorna, säger den politiske analytikern Rodolfo Cerdas, vid det ickestatliga centret för politisk forskning och utbildning.
El Salvador bråkar om en gräns med Honduras, Guatemala och Belize är inblandade i en gränskonflikt precis som Nicaragua och Costa Rica. Dessutom är det spänt mellan Honduras, Nicaragua och El Salvador gällande Gulf of Fonseca.
Cerdas, som tidigare hade en professur vid Costa Ricas universitet och vid Oxford i Storbritannien, säger att antalet gränskonflikter ökar och varnar för att militären kan komma att använda dem för egna syften.
Ett exempel på militärens utökade roll är i Guatemala. Guatemala kräver 12 300 kvadratkilometer av Belizes territorium. Den militära närvaron i området rapporteras ha ökat.
Delegater från de båda länderna möttes den 20 juli på amerikanska samarbetsorganisationens, OAS:s, huvudkontor i Washington. Det ska följas av en rad möten, det fösta sker i augusti då även representanter från armén ska närvara.
– Sådant här ger mer makt åt militären, och det oroar mig, säger Celia Medrano, generaldirektör för den centralamerikanska kommissionen till försvar för mänskliga rättigheter, CODEHUCA.
Medrano säger att de centralamerikanska ledarna har börjat spela på nationalism och ställer sina länder mot grannstaterna – istället för att fokusera på regionens verkliga fiender: fattigdom och arbetslöshet.
CODEHUCA är en paraplyorganisation för 12 centralamerikanska organisationer, bland annat tre grupper som arbetar för mänskliga rättigheter i Guatemala och en från Belize. Dessa grupper har gjort ett gemensamt uttalande mot den guatemalanska regeringens inställning i gränskonflikten.
Guatemala och Belize har varit oeniga om gränsdragning ända sedan 1859, då Guatemalans och den dåvarande brittiska kolonin Belize skrev under ett avtal som inte har följts.
Politiska observatörer anser att den här typen av dispyter kan utnyttjas av ländernas väpnade styrkor, som tidigare haft stor makt i regionen och som ofta genomfört militärkupper. De senaste åren har flera av regionens arméer bantats ner och därför kan gränskonflikter ge de väpnade styrkorna chansen till mer pengar och makt.
I Guatemala satsades till exempel 2,6 procent av BNP på militären 1989, mot bara 1,4 procent 1996, enligt FN:s utvecklingsprogram, UNDP.
(000731)
.
