000619 (IPS) – Politiska, etniska eller religiösa motsättningar är sällan den främsta orsaken till inbördeskrigoch konflikter. Det handlar främst om kontroll övernaturtillgångar som diamanter, kaffe eller kobolt, enligt en nyrapport från Världsbanken.
Länder vars inkomster i hög grad är beroende av export av en råvara löper större risk att drabbas av inbördeskrig än andra, enligt rapporten.
– Det är vanligtvis inte saken, eller övertygelsen, som styr. Utan tvekan är diamanter en gerillagrupps bästa vän, säger Paul Collier, som skrivit rapporten.
En vanlig uppfattning är att rebellgrupper tar till vapnen på grund av folkligt missnöje orsakat av ojämlikhet, politiskt förtryck och etnisk och religiös splittring. Gerillagrupper uppfattas då som den ultimata politiska protesten. Men det är inte sant, anser Collier.
Det är istället ekonomiska faktorer, såsom stort beroende av en exportvara, låg medelinkomst, långsam tillväxt och en stor befolkningsgrupp som befinner sig i landsflykt som är faktorer som leder till inbördeskrig. Dessa riskfaktorer bör minskas för att förebygga konflikter, enligt rapporten.
– Många rebellgrupper tjänar på konflikterna och har därför starkt intresse i att hålla dem vid liv, säger Collier.
– Exempel på sådana krig finns i Sierra Leone och Colombia. Krigen skapar ekonomiska möjligheter för en minoritet samtidigt som de förstör för majoriteten.
I Sierra Leone är kontrollen över diamantgruvorna och försäljning av diamanterna utomlands en av de främsta orsaken till inbördeskriget.
I Colombia tjänar Farc-gerillan stora pengar på droghandel och kidnappningar som finansierar deras krig mot regeringsstyrkorna. Collier tror att utan den stora förtjänsten (som uppskattas till 700 miljoner dollar per år) skulle konflikten i landet redan varit avgjord.
Den angolanska rebellgruppen Unita uppges ha tjänat över 4 miljarder dollar under det första inbördeskriget mot regeringsstyrkorna. Minst hälften av pengarna kommer från diamanthandel.
Majoriteten av alla pågående krig är inbördeskrig. Konfliktförebyggande åtgärder har hittills inte fokuserat på konflikternas ekonomiska orsaker. Men det finns en växande medvetenhet bland konsumenter i i-världen om att man genom bojkott kan stänga av krigförande gruppers inkomster. Ett exempel är en bojkott mot diamantföretag som säljer diamanter från krigsområden.
Om ett land nyligen har varit inblandat i ett inbördeskrig är risken för en ny konflikt hög. Precis efter ett krigsslut finns det en 40 procents risk för en ny konflikt, enligt rapporten. Sedan minskar risken successivt.
Hur mycket beror till viss del på om det finns en stor grupp medborgare som lever i exil, kommer Världsbankens rapport fram till. Exilgrupper har ofta större ekonomiska resurser än de invånare som är kvar i det krigshärjade landet, pengar som kan satsas på krig. Och det är också vanligt att människor som lever i landsflykt har romantiserade uppfattningar om sitt hemland, eller sitt folkslag.
Ett lands etniska och religiösa uppdelning spelar också roll. Om en etnisk grupp dominerar och utgör mellan 45 procent och 90 procent av befolkningen så är det tillräckligt mycket för att ge den gruppen kontroll men inte tillräckligt för att diskriminering av minoriteter ska bli meningslös. I dessa fall är risken för konflikt dubbelt så hög.
Men medan etnisk dominans är en riskfaktor är inte etnisk och religiös mångfald det. Det minskar istället risken för konflikter, enligt rapporten.
(000619)
.
