000526 (IPS) – ; Hissen Habre var ansvarig för mord och tortyr under de åtta år han styrde diktaturen i Tchad. Sedan han störtades för tio år sedan har han levt som en fri man i exil i Senegal, men nu kan rättvisan ha hunnit i kapp honom.
Den 15 juni ska det senegalesiska rättsväsendet ta ställning till om åtalet mot Habre är giltigt. Fallet togs upp i februari då en senegalesisk åklagare inledde förhör med offer från diktaturen i Tchad. Diktatorn anses vara ytterst ansvarig för 97 politiska mord, 142 fall av tortyr och 100 oförklarliga försvinnanden.
Habres advokater anser att han inte kan åtalas i Senegal för brott begångna i Tchad, men Habre väntas förlora överklagandet.
– Vi är säkra på att vinna, säger Reed Brody på organisationen Human Rights Watch, HRW.
Fallet mot Habre är ett av flera försök av internationella människrorättsgrupper att ställa före detta diktatorer inför rätta. Habre sitter för närvarande i husarrest.
Organisationerna följer mönstret från fallet mot Augusto Pinochet. Det brittiska rättsväsendet beslutade att han inte åtnjöt immunitet och kunde utlämnas till Spanien. Att han senare inte åtalades berodde på den gamle diktatorns sviktande hälsa.
“Pinochet-fallet bekräftar principen att ett land kan döma någon för tortyranklagelser var helst brotten har begåtts, och att inte ens en före detta statschef har immunitet”, anser HRW.
Fallet mot Habre är unikt i Afrika, han är den förste afrikanske diktator som riskerar åtal för brott som begåtts i ett annat land.
Många före detta diktatorer i världen har aldrig straffats för sina brott. Bland dem Idi Amin , Milton Obote, Mengistu Haile Miriam, Emmanuel “Toto” Constant, Alfredo Stroessner, Jean-Claude “Baby Doc” Duvalier, och general Raoul Cedras och Philippe Biamby.
De lever idag i exil i vitt skilda stater. Den ugandiske diktatorn ldi Amin lever i Saudiarabien, etiopiern Mengistu lever i Zimbabwe, Constant från Haiti lever i USA och “Baby Doc” Duvalier, också han från Haiti, bor i Frankrike.
Flera av dem försvaras av sina värdar. Saudiarabien har exempelvis förklarat att alla försök att åtala Idi Amin strider mot landets gästvänlighet, och regeringen i Panama försvarar de haitiska generalerna Cedras och Biamby och hävdar att det skulle vara farligt att först ge politisk asyl till människor för att lösa ett politisk problem i ett grannland, och sedan dra in deras asyl ett antal år senare.
Men motgångarna har inte dämpat entusiasmen hos de som söker rättvisa.
– Fram tills alldeles nyligen var det som om att den som dödade en person hamnade i fängelse medan den som slaktade tusentals klarade sig. Men tiderna har förändrats, säger Brody på HRW.
Han anser att fallen med Habre och Pinochet visar att inget är omöjligt, och att rättvisa kan skipas.
Habre, i dag 57, tog makten i Tchad genom en statskupp och införde omedelbart enpartistyre, som präglades av ett extremt hårt förtryck mot landets etniska minoriteter. Strax före sitt fall beordrade Habre presidentgardet att låta mörda 300 politiska fångar, som i hemlighet hållits gömda i hans högkvarter i huvudstaden N'Djamena.
Det exakta antalet offer för Habres regim är och förblir okänt, men en sanningskommission i Tchad under den nuvarande regeringen ger honom och hans regim skulden för 40 000 politiska mord och 200 000 fall av tortyr. Flertalet av dessa utfördes av hans fruktade hemliga polis, DDS, som bestod av 8 000 agenter.
USA och Frankrike stödde Habre under hans tid vid makten. Han betraktades av dem som en motståndare till Libyens ledare Moammar Khadaffi. President Ronald Reagans regering gav Habre militärt stöd via CIA för att “slå Khadaffis näsa blodig”, som USA:s före detta utrikesminister Alexander Haig uttryckte det.
(000526)
.
