991221 (IPS) – USA drabbades av kollektiv chock när två tonårspojkar i april i år sköt ihjäl 13 klasskompisar vid Columbine High School i Colorado, innan de riktade vapnen mot sig själva och tryckte av. Nu chockas USA åter igen av det faktum att de båda pojkarna ville att deras livsöde skulle skildras i en film av Steven Spielberg eller Quentin Tarantino.
Fem videoinspelningar gjorda av mördarna Dylan Klebold och Eric Harris har offentligjorts, där de två pojkarna talar om den skottlossning de planerar tillsammans. De säger att de vill att deras dåd blir precis som i videospelet Doom, där en prickskytt väljer mellan en mängd olika vapen när han ska döda en ständig ström av fiender.
Filmregissörer kommer att slåss berättelsen, säger Dylan Klebold, 17, på ett av videobanden. Inspelningarna beslagtogs av polisen direkt efter massakern, men släpptes förra veckan. Tidskriften Time magazine tilläts då se inspelningarna och skriva ned vad som sades av pojkarna. Den Time-artikel som blev resultatet av detta punkterar helt myten att de båda mördarna var rasister och ville vara som Hitler. Vad de verkligen ville vara var filmstjärnor, trots att deras ilska också riktades mot “snobbiga” och “rika” människor.
Pojkarnas uttalanden har chockat USA:s allmänhet i grunden, men de har knappast överraskat sociologerna, som studerat fallet.
– Det är rikedom och berömmelse som dominerar det amerikanska samhällets ideal, säger George Gerbner, professor i sociologi vid Temple University.
Enligt honom sänder underhållningsmedia ut två budskap till befolkningen; att läsare och tittare måste vara glamorösa och att världen är farlig. För första gången i världshistorien är det dessutom inte föräldrar och övrig familj som berättar för barn om hur världen ser ut där ute. Dagens berättare är internationella mediaföretag med vinstintresse.
En lokal TV-station som specialiserat sig på kultur och underhållning visade nyligen en show som hette Top Ten Dreams Jobs. Där fick de intervjuade amerikanerna ranka de tio främsta drömjobben. Högst hamnade utan konkurrens filmstjärna.
Men är då amerikanerna ensamma om sin besatthet av berömmelse och rikedom?
– Jag tror inte strävan efter berömmelse är unik för USA. Det är bara det att stjärnmakarna har sitt högkvarter här. Därför är media USA:s största exportvara. Den globala efterfrågan på dessa stjärnbilder är oändlig, säger Mark Crispin Miller, mediaprofessor vid New York University, NYU.
Gerbner har i 30 år forskat på hur TV påverkar människors verklighetsuppfattning. I de flesta TV-sammanhang är karaktärerna vita, välbärgade och har de några problem så är det relationsproblem, säger han. Av de personer som visas på bästa sändningstid är bara 1,3 procent från arbetarklass. Rika eller riktigt fattiga verkar mest intressant att visa.
Det går 17 kvinnliga, vita våldsoffer på varje vitt manligt våldsoffer på TV och film. Skurkarna är alltför ofta män, fattiga, unga och antingen svarta, latinamerikanska eller utländska.
– Att aldrig se din egen grupp representerad på ett positivt sätt gör dig arg, säger Gerbner.
Evan Todd, fotbollsspelare vid Columbine High, säger att Dylan Klebold och Eric Harris var övertygade om att de var illa omtyckta av skolans “elaka” populära barn, vars föräldrar “inte lärde dem att vara toleranta mot andra”.
De två tonårspojkarna säger på videofilmen att de planerat morden i ett år, och att deras handling inte var ett försök att imitera andra skolskjutningar.
Eric Harris säger att han hoppas att masskern kommer att ligga lärare och föräldrar till last “till den dag de dör”.
(991221)
.
