991125 (IPS) – Firandet av den portugisiska flaggan i den lilla enklaven Macao den 20 december markerar slutet på 500 år av europeiskt kolonialt styre i Asien. Det var just Portugal som startadekolonialiseringen med erövrandet av västra Indien 1498.
Portugiserna var de första européerna som slog sig ned i Asien och de blir de sista som drar sig tillbaka. Detsamma skedde i Afrika i staterna Angola, Kap Verde, Guinea-Bissau, Moçambique och Sao Tomé och Príncipe, som alla fick sin självständighet efter revolutionen i Portugal i april 1974. Även Östtimor har ett förflutet som portugisisk koloni. I december 1975 drog sig Portugal tillbaka från ön, och vänstergerillan Fretilin förklarade Östtimor självständigt den 25 november 1975. En vecka senare invaderade de indonesiska styrkorna territoriet.
I motsats till de många blodiga krig som föregått de afrikanska ländernas frihet, kommer det kinesiska övertagandet av Macao nästa månad mer att likna det fredliga överlämnandet av Brasilien. Allt tyder på att Portugal kommer att släppa Macao utan att ställa till problem efter att ha styrt enklaven i 442 år.
Överlämnandet av Macao ska enligt planen följa samma mönster som Hongkong. Den brittiska kolonin överlämnades till kineserna den 1 juli 1997. Under mottot “ett land, två system” heter det i avtalstexten att “Kinas socialistiska samhällssystem inte ska införas i Hongkong. Det kapitalistiska systemet ska förbli oförändrat i 50 år”. Utvecklingen i Hongkong kommer att visa hur Kina uppfattar principen om ett land, två system. Kina har också sagt att de kommer att hålla sig till den principen om Taiwan en gång i framtiden skulle gå samman med Kina.
Portugal erövrade Macao från kineserna 1557 som betalning för att portugisiska sjömän hållit Kinesiska havet fritt från malaysiska sjörövare. På så sätt kunde Kina obehindrat driva handel med grannländer som Japan och Korea.
Till skillnad från Hongkong blev Macao aldrig formellt en koloni. I avtalet mellan Portugal och Kina står det att detta är “kinesiskt territorium underlagt portugisisk administration”. Denna skillnad brydde man sig inte om i väst, men i Kina hade den stor betydelse. Förhållandet mellan Beijing och Lissabon präglas – i motsats till överlämnandet av Hongkong – av att det faktiskt är portugiserna som tryckt på för att bli av med Macao. De har velat lämna den ifrån sig så fort som möjligt. Myndigheterna i Portugal har länge betraktat kolonin som en dyr utgiftspost för staten.
De formella och informella industrierna i Macao, som turism, spel och dobbel, prostitution och narkotikahandel, har i realiteten i decennier kontrollerats av kineserna. Den portugisiska närvaron har i slutskedet begränsat sig till att betala guvernören och hans förvaltning. Dessutom har den portugisiska regeringen tvingats betala för 3 000 statstjänstemän som skickats från Portugal och som i Macao får dubbelt så höga löner som i hemlandet.
De ekonomiska relationerna länderna emellan är dock omfattande, men denna handel sker inte i Macao. Den sker direkt med regeringen i Beijing. Det nya avtal som träder i kraft den 20 december kommer bland annat att garantera Portugal kontrollen över flygplatsen i Macao fram till år 2050.
Medier i väst har inte på långt när visat samma intresse för det kinesiska övertagandet av Macao som då britterna drog sig tillbaka från Hongkong för två år sedan. Vid ett kinesiskt statsbesök i Lissabon nyligen uttryckte premiärminister Li Pen det så här:
– För era västerländska journalister är Hongkong viktigare på grund av dess ekonomiska betydelse, men i våra ögon är de två enklaverna lika viktiga.
(991125)
.
