991124 (IPS) – Ett nytt millennium är nära förestående, men i Bolivia lever uppskattningsvis 700 familjer från Guaraní-folket som livegna. Ett föråldrat system somkränker arbetarnas grundläggande mänskliga rättigheter. Men med internationellt stöd, kommer de livegna att leva i frihet inom tre år.
Guaraní-folkets hövdingråd kunde den här månaden inviga “Rekota Tekove”-projektet (“Familjefrigörelsen” på Guaraní-språket) tack vare stöd bland annat från den spanska autonoma provinsen Navarra.
Trots att den bolivianska grundlagen förbjuder all typ av livegendom, har de olika regeringarna under årens gång varit likgiltiga inför systemets existens i vissa delar av områdena Chuquisaca, Santa Cruz och Tarija i sydöstra Bolivia.
Av de 14 240 Guaraní-indianer som lever i Chaco-provinsen, är uppskattningsvis 4 250 beroende av markägarna för vilka de arbetar många timmar, sex dagar i veckan, året runt – utan att få någon lön.
I utbyte mot att arbeta med jorden, står markägarna för arbetarnas kläder och mat som knappt räcker för att mätta familjerna. Mot slutet av året, när bokslut görs, står oftast arbetarna i skuld till markägaren.
I Chaco-området lever 55 procent av Guaraní-indianerna i fria samhällen, 24, 6 procent lever i en situation mellan frihet och beroende och 25,6 procent lever helt och hållet i ett bereondeförhållande till markägarna.
De är alla en del av Bolivias allra fattigaste befolkning och har de sämsta sociala indikatorerna i landet, såsom förväntad livslängd, spädbarnsdödlighet, utbildning och inkomst.
I den sydostligaste regionen har det rapporterats om fall där barn börjat arbeta vid 10 års ålder. Den yngre generationen har fått ärva sina föräldraras skulder till markägarna och blir på så vis ännu en länk i en ändlös kedja av utnyttjande. Guaraní-kvinnor, som arbetar för samma chefer som sina makar, beviljas sällan någon ledighet vid graviditet. Fysisk dålig behandling och misshandel är vitt spritt inom kontraktsarbetarsystemet, enligt människorättsgrupper.
Under årtionden har ursprungsbefolkningen inte haft resurser att utmana systemet på grund av att de statliga myndigheterna varit en del av samma kedja av utnyttjande eller haft familjeband till markägarna.
Ett statligt människorättskontor, under justitiedepartementet, öppnade i år i staden Monteaguda som ligger närmast den region där systemet med livegendom lever kvar. Den här månaden besökte, för första gången på flera decennier, en regeringsrepresentant regionen för att undersöka anklagelserna om livegendom. Och besöket kunde bekräfta den dramatiska situation i Chaco-området.
– Vi kan inte gå in i nästa århundrade med en situation som är nära slaveri, sa den biträdande ministern för rättvise- och människorättsfrågor Edgar Moreno efter sitt besök. Han föreslår en kommission med uppdrag att få ett stopp på exploateringen av Guaraní-folket.
Guaraní-indianernas hövdingråd som agerar för att försvara de mänskliga rättigheterna i regionen, förbereder sig nu för befrielsen av de livegna arbetarna. En del av “Rekota Tekove”- projektet förverkligades den här månaden då 1 150 hektar mark gavs till 26 Guaraní-familjer i samhället Cañadillas.
Den spanska Navarra-provinsen köpte loss mark från en boliviansk markägare för 33 000 dollar, och gav marken till en grupp indianfamiljer.
– Människor från ett annat land stödjer oss, men vår egen regerings ledare gör det inte, säger hövdingen Marcelino Tardío som hoppas på mer inhemskt stöd.
Även om frihet från livegendomen är första prioritet krävs det mer för att Guaraní-folket ska kunna förbättra sin levnadsstandard. Det behövs bland annat stöd för att komma igång med jordbruket. Guaraní-hövdingarna påpekar även att deras folk har behov av att nationella, regionala och lokal myndigheter agerar i frågor om hälsa, service, utbildning, infrastruktur och produktionsstöd.
(991124)
.
