991124 (IPS) – Den sjätte afrikanska konferensen om kvinnor pågår som bäst i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Där vittnar kvinnor om de svåra umbäranden Afrikas många krig innebär också för dem. Mitt bland soldaterna befinner sig även många kvinnor. De talar inte så mycket om kalibern på sitt gevär, utan istället om den stora sorg alla förluster innebär.
– Jag har förlorat allt, allt jag ägt har bränts ned, säger Amina Aden från Somalia.
– De som inte mister livet, mister sin värdighet, säger Stella Obasanjo, Nigerias första dam vid ett afrikanskt fredsforum i Etiopien.
1990-talet har inneburit flera stora krig för Afrika. Nu vid årtiondets slut befinner sig minst åtta länder i konflikt i centrala Afrika. På Afrikas horn utkämpar Etiopien och Eritrea stora slag mot varandra, och i södra Afrika krigar Unitagerillan och dess anhängare mot Angolas regering med president Eduardo dos Santos i spetsen.
I samtliga krigsfronter på kontinenten dominerar män. Det finns ingen kvinnlig rebelledare, inga kvinnliga generaler som sänder människor ut i krig. Trots det påverkar krigen i högsta grad alla människor. Inbördeskrig och krig stater emellan har tvingat över 7,3 miljoner människor i Afrika till en tillvaro som flyktingar.
Amina Aden lever i ett flyktingläger på gränsen mellan Somalia och Etiopien. Hon är en av 3,3 miljoner människor i Afrika som är flyktingar i ett främmande land. 1,6 miljoner är internflyktingar, det vill säga flykting i sitt eget land. Omkring 1,3 miljoner afrikaner har nyligen återvänt till sina hem.
Alla konflikter dränerar kontinenten på de magra resurser för utveckling och jämställdhetsarbete som finns.
Afrikanska kvinnors fredsnätverk är en icke-statlig organisation som arbetar i alla de konfliktdrabbade regionerna i Afrika. Den stöds av Unifem, FN:s utvecklingsprogram för kvinnor, och har blivit starka lobbyister mot krig. De kräver bland annat att kvinnor ska inta nyckelpositioner vid fredsmedling och fredsbevarande uppdrag.
De flesta afrikanska regeringar har undertecknat handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995, och kvinnoaktivister trycker nu på för att regeringarna ska göra ord till handling. Med stöd från organisationer som Unifem, betraktar kvinnoaktivisterna inte längre sig själva som passiva åskådare. De är utbildade i konfliktlösning, rådgivning vid trauma och har särskilda kunskaper i rehabilitering av före detta soldater.
Sierra Leones kvinnorörelse för fred var mycket viktig i fredsförhandlingarna som ledde till ett fredsavtal tidigare i år. De arbetar nu för att förbjuda handeldvapen i Västafrika.
– Vi vädjar till er att stoppa vapensmugglingen till Sierra Leone, sa en delegat från Afrikanska kvinnors kommitté för fred och utveckling till konferensdeltagarna.
(991124)
.
