991105 (IPS) – I Tyskland minns nästan alla exakt vad degjorde och var de var den historiska dagen då Berlinmuren föll, den9 november 1989. Men i östra Tyskland har "Ostalgia", en slagslängtan efter ett förbättrat, efterkonstruerat förflutet, ersattden eufori som Tysklands enande för tio år sedan orsakade.
De är många, tyskarna i öst som säger att allt var bättre förr, då när muren fortfarande stod stadigt. Men, enkätundersökningar visar ändå att bara en av tio i östra Tyskland önskar att landets återförening aldrig inträffat. Av dem är 35 procent arbetslösa – återföreningens förlorare.
Förträngda är också minnena av de smärtsamma upptäckter som gjordes då DDR:s säkerhetstjänst, Stasi, öppnade arkiven och avslöjade spioner och informatörer som ofta var makar eller grannar till de förföljda. Glömda är också avslöjandena kring landets korrupta politiska elit, miljökatastroferna och Sovjets exploatering av Östtyskland.
Idag sjunger bandet Easty-Girls glatt uppoppade visor från den gamla kommunisttidens ungdomsgardens repetoar. Trendiga är också de gamla barnprogrammen från kommunisttiden. Coca-Cola och Pepsi är ute, den en gång så hånade Club Cola inne.
''Ostalgia'' har utvecklats till en subkultur som skiljer “östtyskar” från “västtyskar”. Tio år efter murens fall kallar sig bara 17 procent av invånarna i östra Tyskland hellre för tyskar än för östtyskar. Hela 65 procent av dem uppger att de inte känner sig som en riktig del av det förenade Tyskland, trots att de inte vill ha tillbaka det gamla kommunistiska Östtyskland.
Politiker i väst är dock måna om att tala om att värderingarna i öst och väst “är mer lika än de skiljer sig åt”. Flera studier visar att värdeklyftan dessutom minskar med tiden. Men, varje “västtyskt” företag som försökt sälja sina varor i öst märker tydligt skillnaden. Öst har inte blivit det konsumenternas Mekka som väst hoppades. Efter de första euforiska åren började östtyskarna söka sig tillbaka till de gamla östvarumärkena de är vana vid. Tio år efter återföreningen köper öst- och västtyskar olika varumärken. Västerländska produkter betraktades i öst som konstgjorda och falska. De symboliserar en ytlig och innehållslös livsstil.
Trots att det idag finns samma möjligheter för en tysk i östra som i västra delen av landet att komma in på universitetsutbildning, oroar sig östtyskarna i betydligt hög grad för sin framtid än vad ungdomar i väst gör. De ser inte samma möjligheter framför sig.
I Berlin tar det 20 minuter med tunnelbana från Humboldt- universitetet i det forna Östtyskland till Fria universitetet i det gamla Västtyskland. Trots det är tre av fyra studenter vid Humboldt östtyskar och 70 procent av eleverna vid Fria universitetet västtyskar.
Fördomarna hänger kvar i öst om hur arroganta västtyskar är, och att de är föga, om alls, intresserade av öst. Medan 85 procent av östtyskarna har varit i väst, har bara 40 procent av västborna besökt öst.
– Vi studerade efterkrigshistoria i skolan, men det konstiga var att vi bara talade om det som hänt i Västtyskland, som om öst inte existerat, säger Dorothea Weiss, 18, student från Berlin.
Nyligen uttryckte politiker i östra Tyskland sin ilska över att den tyska förbundsdagen inte inbjudit en enda av alla de dissidenter och medborgarrättskämpar, som flydde över muren ofta med risk för sitt eget och sina närmastes liv, till firandet av murens fall nästa vecka.
Närvarande vid ceremonin blir USA:s president George Bush, Rysslands Michail Gorbachov och Tysklands förbundskansler Helmut Kohl vid tiden för murens fall. Ingen av dem som kämpade på gatorna när muren föll 1989 har bjudits in.
1989 hade bara 17 procent av invånarna i Östtyskland telefon, i dag är de 94 procent. I väst är siffran 97 procent. 75 procent av västtyskarna har bil. 71 procent av östtyskarna har bil idag. Fler äger TV i öst än väst.
Men helhetsbilden är trots detta en vid klyfta mellan öst och väst. Levnadsstandarden i öst är bara 57 procent av den i väst, och tio procent av befolkningen har flyttat till väst i jakten på en bättre tillvaro. De som stannat kvar i öst känner sig som en andra klassens medborgare i sitt eget land, att de är underlägsna västborna.
Dessutom är östtyskarna underrepresenterade i sitt eget land. Tre av fyra toppjobb inom statsförvaltningen innehas av västtyskar. Nio av tio universitetsprofessorer är västtyskar, liksom nästan alla näringslivstoppar.
Östra Tyskland utgör en viktig valkrets för politiker, men saknar en röst som talar för dem inom politiken. Partierna domineras av västtyskar.
Östra Tyskland har tio år efter återföreningen knappast blivit det “blommande landskap” som dåvarande förbundskansler Helmut Kohl utlovade. En tredjedel av jobben i öst försvann strax efter återföreningen och arbetslösheten är dubbelt så hög som i väst.
För väst blir det inte heller som förr igen. En oavbruten framgångshistoria avbröts vid återföreningen och staten började skära i utgifterna för att ha råd med återuppbyggnaden av öst. Många i väst ser investeringar i öst som att slänga ned nationens rikedomar i ett stort svart hål.
Materiellt sett har saker hänt. I öst har nya vägar byggts, byggnader renoverats, moderna telekommunikationer installerats. Kulturellt och socialt är gapet större.
(991105)
.
