991104 (IPS) – Kina ses numera som en kommande ekonomisk supermakt, och är en av Världsbankens solskenshistorier. Men på solens baksida finns en kollapsad sjukvård, där offren är de fattiga på den kinesiska landsbygden.
I mer än 20 år har Kina följt åtgärder som Världsbanken ställt som krav för sitt bistånd, när det gäller infrastruktur, förorening, fattigdomsbekämpning, hälsa på landsbygden, utbildning, prisreformer och sjukförsäkringssystem. Världsbankens åtgärdspaket har varit så framgångsrikt att Kina inte längre är berättigat till de så kallade mjuka lånen från banken. De lånen är till för de allra fattigaste länderna i världen.
Men bakom den tjusiga propagandafasaden, finns det en verklighet som sällan uppdagas. Det handlar om Kinas misslyckade hälsovårdsreform för landsbygden efter 80-talet, då man okritiskt anammade ett policypaket föreslaget av Värlsbanken.
Paketet, som gick ut på att finansiera hälsovården med avgifter, decentralisera och privatisera, ersatte det system med kooperativ sjukförsäkring som etablerades på landsbygden under tiden för Mao Zedongs folkkommuner. Policyskiftet har fått dramatiska konsekvenser. Det ledde till ett slut på en hel era med fri förebyggande hälsovård och övergripande medicinsk behandling i Kina. Under det gamla kollektiva systemet försågs 90 procent av landsbygdsbefolkningen med praktiskt taget fri hälsovård. Idag är endast 10 procent av landsbygdsbefolkningen försäkrad.
Staten har lämnat över det ekonomiska ansvaret för hälsovården till lokala myndigheter. I och med decentraliseringen av skattesystemet har de fattigaste regionerna, som utgör den största delen av Kinas enorma underutvecklade inland, fått mindre möjligheter att finansiera allmänna hälsoprogram.
Ett besök i Rongshui, ett av de fattigaste landskapen i Guangxi- provinsen, ger en snabb överblick av kollapsen av hälsovårdssystemet på landsbygden. Nästan alla lokala kliniker befinner sig i ett katastrofalt tillstånd, trots att var och en av dem har ansvar för omkring 20 000 människor från minoritetsfolken i bergen.
Av de fem kliniker som IPS besökt var två helt fallfärdiga och beskrevs av en utländsk läkare som “spöksjukhus”. Det finns ingen el eller vatten, men gott om hål i taket, läckor och sprickor. Vid sjukhuset i Danian är förlossningen av varje barn ett högrisktagande, eftersom taket håller på att falla ner.
Bristen på statlig finansiering och kontroll har inneburit att sjukvårdssystemet helt och hållet drivs av ekonomiska intressen. Detta faktum leder i sin tur till att väldigt få småbönder har råd med någon medicinsk behandling över huvud taget. För en familj som tjänar 500 yuan (knappt 500 kronor) om året, vilket är fallet i Rongshui, skulle sjukvårdskostnaderna vara detsamma som en tredjedel av hela årsinkomsten.
Den förebyggande hälsovårdens försvinnande till förmån för mer vinstdrivande botande behandlingar har lett till en tydlig ökning av smittsamma sjukdomar och epidemier. Tuberkulos och stelkramp dödar mer än 200 000 barn i Kina varje år samtidigt som gulsot, tbc och hiv/aids sprids okontrollerat. Efter år av nedgång började åter spädbarnsdödligheten öka under mitten av 80-talet. Ett enormt gap har dessutom öppnats mellan de utvecklade kustregionerna och de övriga regionerna i inlandet. Spädbarnsdödligheten är fyra gånger högre i Kinas inland än vid kusten.
Världsbanken ringer nu på varningsklockan. “Hälsa är ett område som inte ska lämnas åt marknadskrafterna” menar Världsbankens specialister. De rekommenderar att Kina “återgår till en politik där staten bekostar allmän hälsovård” och anser att staten måste finansiera detta för att kunna garantera bästa möjliga standard.
Ironiskt nog påminner den modell som Världsbanken föreslår påfallande mycket om det kooperativa hälsovårdssystem som utvecklades under folkkommunerna på 1950-talet. En modell som blev en förebild för hälsovården i hela tredje världen.
Men Världsbanken kan dock gå på en nit igen. Uppbyggnaden av den kooperativa sjukförsäkringen, som sammanföll med kulturrevolutionen, har lämnat en bitter bismak hos bönderna i många delar av landet. Enligt en lokal läkare i Guangxi finns det ett motstånd mot den kooperativa försäkringen eftersom många ser den som en produkt av tio års kaos och anarki.
(991104)
.
