991105 (IPS) – Få pakistanier saknar Nawaz Sharif på denpolitiska arenan efter militärkuppen. Samtidigt är många oroligaför framtiden.
Pakistan har upplevt militärkupper flera gånger tidigare, och det har sällan skett till det bättre. Inte minst är de tolv åren general Zia Ul Haq satt vid makten ett mörkt kapitel i landets historia. Generalen genomförde bland annat grundlagsändringar som skulle medverka till att göra Pakistan till en islamisk stat, något som inte bidragit till att befästa Pakistans rykte som en demokratisk rättsstat.
Under Nawaz Sharif har Pakistan inte utvecklat sig i demokratisk riktning trots att Sharif var demokratiskt vald. Många var därför nöjda med militärkuppen som gjorde slut på vad som uppfattades som ett korrupt och odemokratiskt styre.
– Det var en lättnad att Sharif försvann för alla som levde i otrygghet i ett land där brott mot mänskliga rättigheter blivit rutin. Lättnadens suck var så djup att få har oroat sig för den demokratiska utvecklingen, säger den kände människorättsaktivisten och advokaten Asma Jahangir i en kommentar i flera pakistanska dagstidningar.
Själv anser hon att det inte kan finnas tillräckligt fanns goda skäl till en militärkuppen. Hon menar att regeringen Sharifs största misstag var brotten mot alla normer för rättvisa, demokratiska traditioner och respekt för lagen. Samma fel har dock de nya makthavarna också gjort, själva kuppen är ett brott mot grundlagen. Vi kan inte värdera lika handlingar med olika måttstock. Det finns inte en lag för civila och en annan för militärer, säger Jahangir.
Flera pakistanska bedömare menar att det finns en tendens till att vara mindre kritisk till den nya militärledningen än vid tidigare militärkupper. Många är lättade bara över att general Musharraf inte har talibanskägg eller använder samma retorik som Zia Ul Haq.
Nationalekonomen Akbar Zaidi är en av de få som öppet kritiserar både den avsatte och den sittande regeringen.
– Att acceptera detta som det minst onda av två onda ting kan bli en obehaglig överraskning. Det finns ingen garanti för att de militära makthavarna ska överlåta makten till en civil regering. Medlen kan komma att bli viktigare än ändamålet, säger Zaidi.
De flesta politiska grupperingar har valt att inte ta ställning till dessa faktorer. Ivern att hälsa det nya styret välkommet har varit större än behovet att kritisera dess odemokratiska metod. De enda som uttalat sig klart kritiskt i båda riktningar är politiker från Pakistans Arbetarparti och den socialdemokratiska rörelsen.
(991105)
.
