990730 (IPS) – En ny generation styrande i Mellanöstern ochGulfstaterna har väckt förhoppningar om demokratiska förändringar. Men lokala statsvetare förblir skeptiska till de möjligheter det politiska systemet ger i Mellanöstern, där makten ofta ärvs inom dynastier.
Marocko, Jordanien, Bahrain, Algeriet och Israel – alla har de fått nya ledare som talar om förändring och reformer. Ledarskifte väntas också i Syrien och Palestina.
De mest uppseendeväckande maktskiftena har inträffat i Marocko och Jordanien, där kungarna Hassan och Hussein regerat i decennier. Makten har där gått i arv till 30-åriga söner, som levt större delen av sina liv utomlands. De tycks medvetna om att den efterlängtade freden i ett Mellanöstern som haft krig i 50 år, kräver inrikespolitiska förändringar.
– Den politik som deras fäder bedrev passade för den tiden, men i dag behövs nytt ledarskap med en ny inställning till ekonomisk och politisk förändring, säger Rami Khoury, politisk analytiker i Jordaniens huvudstad Amman.
Men den stora förändringen är det många bedömare som befarar att vi får vänta på än ett tag. Paul Salem, professor vid statsvetenskapliga institutionen vid Amerikanska universitetet i Beirut säger att han är osäker på att generationsskiftet för med sig några större förändringar. Det handlar fortfarande om ärvd feodal makt, menar han.
Marockos Mohammed VI förväntas inte avvika från sin faders väg, även om han troligtvis kommer att vara mindre intresserad av att driva det dyrbara kriget om Västsahara vidare. Han uppger själv att han är demokrat, men så mycket mer vet inte omvärlden om honom.
Bristen på demokrati är inte enda problemet som Marockos nye kung måste ta sig an. 50 procent av befolkningen är analfabeter, 20 procent är arbetslösa och hälften lever på drygt tio kronor per dag.
– Kung Abdallah av Jordanien har klarat sig utmärkt hittills. Han har gjort ett bra jobb med Jordaniens statsskuld. Men han måste få minst ett år på sig att etablera sig, säger Khoury.
Kung Abdallah planerar för närvarande att mjuka upp de restriktioner mot pressen, som hans far införde 1998 och som av de flesta sågs som ett stort bakslag på den väg mot demokrati, som Hussein påbörjade 1990. Det finns i dag ingen stark rörelse för demokrati i landet, men förbättringar görs stegvis, menar Khoury.
I Syrien har Hafez el Assads totalitära styre gjort landet beroende av honom. Han är i dag 70 år och enligt uppgift mycket sjuk. Hans andre son, Bashar, kommer troligtvis att ta över makten, trots att konstitutionen säger att makt inte får ärvas. Bashar, som är läkare, har gjort en snabb politisk karriär. Efter avslutade studier i London blev han utsedd till överste. Han tros bli chef för den nationella säkerhetstjänsten inom det snaraste. Det är en nyckelposition i Syrien som länge innehades av presidentens bror, Rifaat.
I Algeriet sker också förändringar. Hemma ökar hans popularitet i takt med att våldet mellan regeringsstyrkorna och islamisterna avtar och hans försoningsprogram har viss framgång.
Den snabbaste utvecklingen i området just nu är den mot fred mellan Israel och dess grannländer. Med ett starkt stöd från USA, för Israels nye premiärminister, Ehud Barak, förhandlingar med Palestina, Libanon och Syrien, vilket oroar stora delar av arabvärlden. Hur stora framgångarna blir hänger i hög grad på Assad och Palestinas president Yassir Arafat.
– Assad har varit tämligen entusiastisk över fredsprocessen fram tills mordet på Yitzhak Rabin, och Benjamin Netanyahus maktövertagande. Fem år har gått sedan dess, och för närvarande har Syrien sitt maktskifte att tänka på, säger Paul Salem.
Efter åratal av spänningar mellan Syrien och Jordanien, främst på grund av personliga motsättningar mellan Assad och kung Hussein, börjar nu relationerna sakta normaliseras sedan Assads närvaro vid Husseins begravning.
Abdallah vill säkerligen spela samma roll som sin fader, som en bro mellan Israel och Syrien, tror Rami Khoury, som ser freden som en startpunkt, varifrån man sedan kan ta itu med de akuta problemen i området, såsom social orättvisa, könsdiskriminering och bristen på politiska rättigheter.
(990730)
.
