990325 (IPS) – s arbetare är rädda att förlora jobbet om de försöker bli företrädda av facket. Det är resultatet av en lång historisk process i vilken domstolarna har haft en avgörande betydelse för att motarbeta fackföreningsrörelsen. Det hävdar Svante Nycander, tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter, i en bok om rörelsens historia.
Nycanders bok med titeln Kriget mot fackföreningarna kom ut på SNS Förlag i höstas. Att kampen mot facket var ett krig motiverar Nycander bland annat med det faktum att militären kallades in vid 500 strejker i USA kring sekelskiftet. Ofta rörde det sig om rena fältslag, med många sårade och döda.
Men Janerik Larsson, USA-kännare och tidigare informationsdirektör på SAF, håller inte med om Svante Nycanders historieskrivning. Det har inte förts något krig mot facket, enligt honom. Han menar att fackets svaga ställning i USA beror på landets starka individualistiska tradition, och den allmäna misstron mot kollektiva lösningar. Han ser inte heller fackets svaga ställning som något negativt.
– Resten av världen ska vara oerhört tacksam att amerikanska fackföreningar inte har blivit starkare, med tanke på den isolationism, rasism och protektionism som de har företrätt, sa Larsson vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet i Stockholm nyligen.
Den amerikanska fackföreningsrörelsen är ökänd också för sina band till kriminella, och för korruption och hänsynslöshet. Svante Nycander menar dock att dessa avarter kan förklaras av det motstånd som facket har mötts av. Den antifackliga miljön har gjort att facket har tvingats till militarisering, hård intern disciplin och gruppegoism.
– Och även om man tycker att den nuvarande situationen är bra, så måste man fråga sig om man vill stå för de medel som använts för att uppnå den. Jag kan inte se det som ett uttryck för individualism att skicka militären på strejkande arbetare, säger han.
I boken argumenterar Nycander för att domstolarna i USA hade en avgörande betydelse för att trycka ned facket. Den konservativa domarkåren upphävde hundratals lagar som skulle kunna gynna facket.
Den arbetsrättsliga lagstiftningen kan enligt Nycander ses som en “social grundlag”, och i USA har den, på grund av den dömande maktens motvilja mot facket, konsekvent gynnat arbetsgivaren.
För att en fackförening ska kunna förhandla med arbetsgivaren i USA måste minst 50 procent av de anställda på arbetsplatsen rösta för facklig organisering. Inför omröstningen har den fackliga organisatören inte tillträde till arbetsplatsen. Arbetsgivaren däremot kan tillkalla obligatoriska möten för de anställda där de påverkas att rösta emot organisering och arbetsledarna kan hotas med avsked om de inte försöker påverka enskilda anställda att rösta nej. Det är också vanligt att arbetsgivaren hyr in anti-fackliga konsulter.
Det är inte tillåtet för att hota med uppsägningar och nedläggningar om de anställda röstar för organisering, men det förekommer ändå, mer eller mindre öppet. I en del fall kan det räcka med att arbetsgivaren kör fram flyttbilar märkta “Mexico”. Avskedanden förekommer i samband med var fjärde omröstning och 79 procent av de amerikanska arbetarna säger att det är sannolikt att anställda som försöker bli företrädda av facket kommer att förlora jobbet.
Men den största lagstadgade nackdelen för fackföreningarna är enligt Svante Nycander att arbetsgivaren vid strejker har rätt att permanent ersätta de strejkande med strejkbrytare, och att det är så enkelt att avskeda de anställda.
– Vilka möjligheter har arbetaren att göra sina rättigheter gällande, när arbetsgivaren kan avskeda utan motivering?, säger Nycander.
Han menar att det finns en intressant parallell mellan arbetsrätten i Sverige och USA. I båda länderna har staten ställt sig bakom den ena sidan i konflikten mellan arbetsgivare och fackföreningar. Nycander argumenterar för en maktbalans, och enligt honom kan både Sverige och USA tjäna som varnande och lärorika exempel.
Niclas Rolander IPS/ Stockholm 990325
.
