990304 (IPS) – Indien och Pakistan måste genast bromsa sina kärnvapenambitioner och skriva under en ickekrigspakt, som uppföljning till mötet mellan ländernas premiärministrar nyligen. Det sa fredsaktivister från hela Sydasien på ett möte i Karachi.
Mer än 500 människor, bland annat indier, pakistanier, lankeser och bangladeshier deltog i mötet som anordnades av Pakistanska fredskoalitionen, som bildades efter kärnvapenproven i maj förra året.
Bland delegaterna i denna första sydasiatiska anti- kärnvapenkonferens fanns ekonomer, filmarbetare, kvinnoaktivister, journalister, jurister, akademiker, pensionerade militärer, studenter och konstnärer.
– Det har en symbolisk betydelse att vi har valt Karachi som plats för konferensen, säger B.M. Kutty, samordnare för konferensen. Han menar att hamnstaden har blivit synonym med sekteristiskt våld. – Den här konferensen sänder meddelandet att Karachi och dess invånare verkligen vill ha fred, inte bara för sin egen skull, utan för alla som lever i det här landet och i den här delen av världen.
Indiens beslut att spänna sina kärnvapenmuskler med kärnvapenproven den 11 maj, som följdes av Pakistans provsprängningar den 28 samma månad, har väckt en fredsrörelse i regionen. Indiska och pakistanska fredsaktivister har ifrågasatt deras regeringars påståenden om att testerna utfördes för nationernas säkerhet.
– Testerna var ett mycket skamligt slag mot folket, eftersom de vidgade möjligheten till utplåning, säger I.A. Rehman, chef för den oberoende Pakistanska människorättskommissionen. Han har gått i spetsen för anti-kärnvapenskampanjen.
Den indiske filmregissören Anand Patwardhan tillkännagav att en fredsmarsch planeras till årsdagen av provsprängningarna. Den ska hållas i Pokharan, som är den stad som ligger närmast platsen för Indiens kärnvapentest.
Byarna runt platsen har kritiserat sprängningarna och anklagat den indiska regeringen för att riskera deras liv och för att ignorera klagomålen om strålningsrelaterade sjukdomar i området, där även Indiens första lyckade kärnvapenprov utfördes 1974.
– Människor är den bästa garantin för fred, säger Nirmala Deshpande, en av Mahatma Gandhis lärjungar. Hon var en av de två indiska parlamentsledamöter, som deltog vid konferensen. – Vanliga människor är fortfarande förnuftiga och fredsälskande. Man måste bara mobilisera folket för att bygga ett fredligt samhälle, säger hon.
Talarna uppehöll sig vid den senaste tidens töväder i förhållnadet mellan Indien och Pakistan. När premiärminister, Nawaz Sharif, och hans indiske motsvarighet, Atal Behari Vajpayee, träffades i slutet av förra månaden talade de fredens och samarbetets språk.
Ändå infriades inte förhoppningen om att de båda ledarna skulle komma överens om en icke-agressionspakt. Men de insåg betydelsen av att omedelbart ta steg för att minska risken för krig, och i synnerhet risken för ''oavsiktligt eller oauktoriserat användande av kärnvapen''.
– Det lättade åtminstone lite på trycket, kommenterade Sobho Gianchandani, 80, en pakistansk veteran vad gäller fredskampanjer. Han började sin aktivism 1942 under kampen för frihet från det brittiska kolonialväldet. -Vi är fattiga länder. Vi har inte råd att låta militären svälja den största delen av budgeten. Vi måste sitta ner tillsammans och diskutera saker lugnt och sansat.
Beena Sarwar IPS/ Karachi 990304 .
