990205 (IPS) – De lider av de värsta ekonomiska motgångarna i landets efterkrigshistoria, men japanerna säger att det inte längre räcker med ekonomiska reformer för att allt ska bli bra igen.
Från premiärministern till lokaltidningarna, bland skolpersonal och till och med på TV4s talkshows ropas det efter djupare förändringar. Många hoppas att ett nytt Japan ska kunna välkomna det nya årtusendet.
Diskussionen om hur det ska gå till är livlig, men den gemensamma övertygelse som tycks växa fram är att Japan måste sluta att alltid vända sig mot västvärlden och i stället återupptäcka sin rika historia och unika kultur.
“Vi har fått betala dyrt för de senaste 30 årens prioritering av ekonomisk tillväxt”, skrev en ledarskribent nyligen i dagstidningen Mainichi. “Den nyfunna rikedomen följdes av moraliskt förfall, skolsystemets sammanbrott och brist på kapabla ledare.” “Detta är konsekvenserna av att ignorera historiska och kulturella traditioner och det visar på ett land vars intellektuella och emotionella utveckling inte har motsvarat den ekonomiska tillväxten”, tillade ledarskribenten.
Men denna kärva iakttagelse är ändå bara ett eko av vad många japaner säger när de möts av en mängd olika problem, som ökande ungdomsbrottslighet och politisk korruption.
En japansk bestseller û “Japan kontrollerat av amerikanska globalister”, hävdar att landets ekonomiska plågor kan spåras till de japanska ledarnas uppenbara beroende av USA.
Den växande känslan av att Japan borde börja tänka för sig själv uttrycks bland annat i att man tar steg mot att skriva om den japanska konstitutionen, som författades av de amerikanska ockupationsstyrkorna 1946 efter Japans nederlag i andra världskriget.
Respekterade kommentatorer, som professor Kiroku Hanai, har också uppmanat regeringen att utveckla kontakterna med Europa och frångå det totala beroendet av USA. Samtidigt inser allt fler japanska högre statstjänstemän att de måste koncentrera sig mer på att stärka banden med andra asiatiska regeringar.
– Som samhälle måste vi förändra vårt medvetande, sa premiärminister Keizo Obuchi i ett kabinettstal förra månaden om vad han kallade nationens kris.
Regeringen träder nu fram som en stark förespråkare för reformer som tar hänsyn inte bara till de teknologiska innovationer som gjort Japan till ett ekonomiskt kraftcentrum, utan också de sociala och kulturella aspekterna av dessa förändringar.
Ändå är det inte många som argumenterar emot att Japan först måste klara upp sin ekonomiska röra innan landet kan återskapa sig själv.
Några steg har redan tagits mot ekonomiska reformer. I slutet av 1998 lanserades ett oberoende revisionsorgan för att rensa upp i de skuldtyngda japanska bankerna.
Organet består av affärsmän och före detta byråkrater, som kommer att beordra bankerna att göra sig av med skulderna eller gå i konkurs. Övervakningsorganet har ingenting med finansdepartementet att göra, enligt finansministern Kiichi Miyazawa. Han säger också att det skapades för att återuppbygga Japans internationella trovärdighet.
Japans vilja att åter hävda sig ligger också bakom den djärvare kritiken mot otyglad kapitalism och de allt högre ropen efter finansiella reformer.
Eisuke Sakakibara, vice finansminister, har varnat för marknadsfundamentalismens ondska, och ifrågasatt marknadsekonomins rationalitet. Han sa nyligen att det borde finnas en världsregering eller en grupp av stater som kan tygla den globala kapitalismen genom internationella regler.
Enligt Sakakibara håller USA:s ledarskap i världen på att förlora i betydelse. Washington kanske inte håller med, men på senare tid har japanska och europeiska ledare efterlyst ett mer balanserat valutasystem och mer kontroll över de finansiella flödena.
Japans nyvunna dristighet saknar inte samband med de växande ekonomiska slitningarna med USA, som har kritiserat Japan för att inte tillräckligt aktivt ha hjälpt Asien ur krisen.
Suvendrini Kakuchi IPS/ Tokyo 990205
.
