Argentina: Svår återanpassning för barn födda i exil

Buenos Aires, 080908 (IPS) – En ny studie belyser ett tidigare ganska ouppmärksammat arv efter den militärdiktatur som styrde Argentina mellan 1976 och fram till 1983 – de problem som möter barn till de politiska flyktingar som återvände till hemlandet efter flera år i exil.

Studien slår fast att det alltid är problematiskt att vara barn till föräldrar som tvingats fly undan statlig terror. Men allra svårast är det för de barn som föddes i ett annat land och sedan fick flytta tillbaka med sina föräldrar, enligt rapportboken “El retorno de los hijos del exilio”, som nyligen utkom i Buenos Aires. Sociologen Roberto Aruj, som är en av bokens två författare, säger till IPS att detta är första gången som man studerat hur livet i exil, och återkomsten till hemlandet, påverkat barnen till de politiska flyktingarna.

För närvarande pågår flera rättegångar mot personer som begick människorättsbrott i samband med diktaturen, och nästa varje månad döms fler personer för tortyr, mord och spårlösa försvinnanden som begicks under diktaturen.

Officiellt försvann över 10 000 människor spårlöst under militärdiktaturen, men människorättsorganisationer hävdar att den verkliga siffran snarare är 30 000 försvunna.

– En av konsekvenserna av de brott som vissa militärer i dag ställs till svars för är att människor gick i exil, med allt vad det innebar för deras barn – som tvingades fly eller återvända utan att få delta i besluten, säger Roberto Aruj.

Tillsammans med sin kollega Estela González har Aruj intervjuat närmare 40 barn till politiska flyktingar som senare återvände till hemlandet med sina familjer. – Men många av barnen är fortfarande rädda för att utsättas för samma sak som deras föräldrar drabbades av och ville inte vara med i studien.

Många av dem som ställde upp på intervjuer säger att de lider av en känsla av att inte höra hemma riktigt någonstans. Flera av dem har haft svårt att anpassa sig i samhället och har inte berättat för omgivningen varför de levde utomlands. I boken skriver författarna att många av de unga argentinarna upplever att deras familjer upplevt ett “nederlag” som gett dem själva karaktärsdrag som de vill försöka dölja för omgivningen. Författarna påpekar samtidigt att det inte funnits några konkreta program för att hjälpa de familjer som återvände efter att ha levt i exil. Detta trots att många tvingades lämna allt de ägde när de flydde från diktaturen. I boken citeras flera källor som uppskattar att närmare en halv miljon argentinare flydde mellan 1970, då staten började bli allt mer repressiv, och fram till 1985. Många flydde till andra länder i Latinamerika, medan andra begav sig till USA, Kanada eller Europa – framför allt till Spanien. Det finns dock inga uppgifter om hur många av dessa flyktingar som senare återvänt till landet efter att demokratin återupprättades. I många fall beslutade familjerna att återvända till Argentina när barnen var relativt stora, vanligtvis tonåringar. Ofta utan att barnen blev tillfrågade om vad de ville.

– Att “flytta hem” var för många barn i exil bara ytterligare en flytt under tvång, säger Aruj.

Marcela Valente

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *