990525 (IPS) – Nio år efter ratificeringen av FN
Tjänstemännen vid det statliga Centret för barnens välfärd och utveckling, NCCWD, vars uppgift är att forma landets barnrättspolitik, medger att införandet av FN:s barnkonvention varit trögt och gått långsamt. Många av dem säger att det beror på brist på pengar från regeringen.
– Vi måste ta en konflikt med regeringen så fort vi ska ta minsta steg. Regeringen är inte lyhörd i denna fråga. Hade mänskliga rättigheter varit ett prioriterat område skulle utvecklingen skett mycket snabbare så klart, säger en av centrets tjänstemän, som vill vara anonym.
NCCWD presenterade nyligen en rapport om barnkonventionens genomförande i Pakistan inför FN:s kommitté för barns rättigheter i Genève.
Enligt tjänstemannen har det statliga centret tillsammans med icke- statliga organisationer och givare som Unicef lagt upp en strategi för ett effektivt införande av barnkonventionen i landet. De inblandade ser nu över lagar och regler vad gäller registrering av nyfödda, barn och ungdomars lagliga rättigheter, barnarbete, sjukvård, föda och utbildning.
Men, framgångarna är beroende av medel från en utfattig stat, menar tjänstemannen. Detta är ett argument som icke-statliga organisationer starkt ifrågasätter, eftersom staten har råd att lägga enorma belopp på exempelvis försvaret.
De icke-statliga organisationerna menar att regeringens initiativ alltid varit kosmetiska. Inget väsentligt har förbättrats vad gäller antalet barn i arbete, sexuella övergrepp mot barn och barn som döms till döden.
“Pakistan har dåliga meriter vad det gäller barnens rättigheter. Landet styrs fortfarande efter en lag som inte tillgodoser deras rätt”, skriver den välkända barnrättsgruppen Föreningen till skydd för barnens rättigheter, eller SPARC.
Pakistan är det enda landet i Sydasien som minskat de statliga utgifterna för utbildning sedan 1990 i relation till BNP, enligt UNDP.
Pakistan ratificerade FN:s barnkonvention 1990 med reservationen att landet måste se till principerna i den islamska lagen, sharia, och Hudood, som bland annat föreskriver dödsstraff för barn som kommit in i puberteten.
Sex år senare drog justitieministeriet tillbaka reservationerna efter samråd med Rådet för islamsk ideologi, som kommit fram till att FN:s barnkonvention inte stred mot islam. Detta ansågs vara ett viktigt steg mot förbättrade villkor för de pakistanska barnen. Men, överenskommelsen gällde inte Hudood-lagarna, och protesterna mot dem från medborgarrättsaktivister har varit många. De anser att dessa religiösa föreskrifter är medeltida och könsdiskriminerande.
– Flickor hamnar i puberteten mycket tidigare än pojkar. Vem är egentligen barn? Regeringen bör sätta en åldersgräns för det, som är lika för män och kvinnor, säger Chaudhry Saifullah från den icke-statliga organisationen Sahil.
I Pakistan finns 54 miljoner barn, men landet saknar särskilda domstolar för rättegångar mot barn. De döms i det vanliga rättssystemet. I landet finns bara två ungdomsvårdsanstalter, en i Karachi och en i Bahawalpur, Punjab. Den stora majoriteten barn sitter i vanliga fängelser för vuxna.
Omkring 3 480 barn satt i fängelse 1998 i Pakistan. Flera av dem var under tolv år. Flertalet hade inte fått en rättvis rättegång eller hade väntat i över ett år på att få prövas i rätten, enligt Pakistans kommission för mänskliga rättigheter, HRCP. Ett exempel var en tio år gammal pojke, som suttit fängslad sedan fem års ålder utan rättegång – anklagad för lösdriveri.
49 barn är dödsdömda och väntar på avrättning.
(990525)
.
