991103 (IPS) – I mars nästa år går en annorlunda och framför allt provocerande film upp på biograferna i Indien. Temat är förstås kärlek, som brukligt är i Indien. Men de två huvudrollskaraktärerna är båda hiv-positiva.
Indiska aktivister för sociala frågor har länge använt dokumentärfilmen som effektivt och kraftfullt verktyg för att föra fram sina ideologiska ståndpunkter. Att använda vanlig spelfilm i samma syfte är dock ovanligt. Aktivisten och dokumentärfilmaren K P Sasi blir den första att regissera en indisk film om hiv/aids.
Det är ingen enkel film att göra i ett indiskt sammanhang. Här används myterna inte bara för att berätta historien utan även för att forma samtiden. De som är hiv-smittade måste inte bara kämpa med själva sjukdomen utan även med olika myter kring den.
– Ämnet är ett politiskt minfält eftersom det har att göra med sexualitet, påpekar manusförfattaren Mahesh Dattani. Att ge de smittade en röst är att låta en liten minoritet komma till tals.
Hjälten och hjältinnan, som huvudrollerna kallas i hinduisk film, är i Sasis film båda smittade av hiv, och de är medvetna om det. Trots detta bestämmer sig paret, spelade av skådespelarna Nandita Das och Rajit Kapoor, för att gifta sig.
Även detta är politiskt laddat i Indien. Förra året tog nämligen Högsta domstolen bort möjligheten för en hiv-positiv person att gifta sig.
Dattini säger att han och regissören Sasi var medvetna om lagen, men beslutade sig för att ändå fortsätta med sin berättelse. – Det är en fråga om mänskliga rättigheter och domstolarna har ingen rätt att lägga sig i de beslut som individer tar, så länge de är medvetna om att den de gifter sig med är hiv-positiv, påpekar han.
Skådespelerskan Nandita Das, vars senaste film är Deepa Mehtas “Earth – 1947”, var först skeptisk till filmens tema. Nu är hon euforisk.
Det som fick henne att ändra inställning till ämnet var ett besök på Freedom Foundation – ett rådgivningscenter och vårdhem för personer som lever med hiv/aids i Bangalore. Där träffade hon en 28-årig ingenjör som upptäckte att han bar på smittan vid en rutinmässig hälsokontroll för två år sedan. Idag arbetar han frivilligt för Freedom Foundation, som drivs med hjälp av stöd från Action Aid, som även finansierar filmen. I och med att filmen är en spelfilm kommer budskapet att nå en mycket större publik än vanliga informationsfilmer.
Manusförfattaren och regissören har tidigare arbetat tillsammans med en film om våld mot kvinnor, även den finansierad av Action Aid. Dattini talar passionerat om behovet av att vanlig film gör över till hiv/aids-teman, eftersom viruset inte känner några gränser.
– Viruset kan smitta människor som inte ens är sexuellt aktiva, påpekar han. Bara det faktum att du föds till den här världen innebär en smittorisk.
På grund av den låga nivån med läs- och skrivkunniga i Indien är det problematiskt att nå ut med information om hiv/aids. Detta är ett problem som såväl regeringen som utländska biståndsgivare som Världsbanken har uppmärksammat och man befarar att aids kan utvecklas till en epidemi i Indien.
Som en konsekvens av detta pumpas det in pengar för att hantera problemet. För att höja medvetenheten kring hiv/aids har staten och oberoende filmmakare gjort många dokumentärfilmer, men deras räckvidd är begränsad.
Frågan är om den indiska publiken är redo för en sådan här film. – Jag tror att den indiska publiken kommer se fram emot en sådan film, svarar manusförfattaren Dattini . Det är nästan 20 år sedan viruset upptäcktes i Indien. Nu vill folk veta sanningen.
(991103)
.
