000104 (IPS) – Den progressiva inriktningen av denkatolska kyrkan i Latinamerika som kallas befrielseteologin har fåttrykte om sig att vara utdöende. Men den visar sig nu inte baraöverleva, utan i tysthet också växa sig starkare.
Det säger den brasilianske prästen José Oscar Beozzo, chef för Ekumeniska centret för folklig mission och utbildning. Han är också medlem i Forskningskommissionen om katolska kyrkans historia i Latinamerika.
Till och med i Argentina, där de katolska biskoparna traditionellt varit konservativa, börjar socialt engagerade församlingar växa upp, enligt Beozzo. Orsaken till detta tror han är den ekonomiska krisen och ökande fattigdomen i regionen under 1980-talet.
Familjestrukturen i det latinamerikanska samhället har luckrats upp på grund av arbetslöshet och växande fattigdom. Det har gjort att många präster och församlingar omvärderat sitt arbete och i dag prioriterar de sociala problemen.
– Flera välkända progressiva präster har avlidit eller gått i pension. Det har lett analytiker att tro att den progressiva inriktningen gradvis håller på att försvinna. Men dess styrka blev tydlig vid valet av representanter till Brasiliens biskopskonferens, säger Beozzo.
Han tillägger att det är viktigt att se på arbetet som rörelsen gör i stort och inte bara fokusera på några välkända ledare som ofta bevakas av media.
De fattigas kyrka, som den progressiva katolska kyrkan kallas i folkmun, består främst av tre delar. Den första är de samhällsenheter, CEB, som de fattiga själva är organiserade i och som sammanbinder deras tro med lokalt engagemang. Den andra delen är det samhällsinriktade församlingsarbetet, som tar upp mer komplicerade frågor som landfördelning, ursprungsbefolkningarnas problem, diskrimineringen av kvinnor, barn och arbetare. Den tredje delen är teologin, kyrkans historia och bibelstudierna, som tolkas så att de ger stöd åt det sociala engagemanget.
Befrielseteologin bevakas inte så mycket av media i dag som förr, men har påverkat tänkandet och handlingarna inom den katolska kyrkan i flera länder. Dessutom publicerar de mest kända befrielseteologiska författarna fortfarande böcker.
Ett bra exempel är Leonardo Boff, Brasiliens ledande befrielseteolog, som publicerat flera verk sedan han lämnade sin post som präst och lärare inom katolska kyrkan. Orsaken till att han drog sig tillbaka var ständiga påtryckningar och bojkotter från Vatikanen sida. Ett annat exempel är peruanen Gustavo Gutierrez, en av grundarna till befrielseteologin och som myntade själva begreppet, arbetar fortfarande i den katolska organisationen Bartolome de las Casas, och har nyligen gett ut en bok i Frankrike.
Befrielseteologins engagemang för ursprungsbefolkningarna har gjort att rörelsen vuxit i regioner med stor ursprungsbefolkning, där flertalet är extremt fattiga. Det gäller södra Peru, Bolivia, Mexiko och Guatemala.
De fattigas eget engagemang i enheterna, CEB, har också ökat. Det uppstår allt fler CEB:s bland ursprungsbefolkningarna i Ecuador och i södra Mexiko, där biskop Samuel Ruiz har kämpat hårt för de fattiga i Chiapas och i storstädernas slum.
Förutom att media inte längre skriver så mycket om befrielseteologin längre, gör Vatikanen vad den kan för att tysta rörelsen, enligt prästen Beozzo. I Mexiko har 86 biskopar av drygt 100 åter inordnats under påven Johannes Paulus II på bekostnad av befrielseteologerna.
Den progressiva kyrkans historia följer tätt den allmänna politiska historien i Latinamerika. Diktaturerna och det politiska våldet under 60-, 70- och 80-talen ledde till att så kallade “gerillapräster” uppstod, som Camilo Torres i Colombia. Flera politiskt orienterade aktioner från den radikala delen av prästerskapet genomfördes. Detta ledde till att många präster, nunnor och munkar plötsligt försvann och mördades i Argentina och Centralamerika under flera årtionden. Åtskilliga torterades och fängslades i exempelvis Brasilien. Många biskopar offrade medvetet sina liv för de fattigas sak eller i protest mot politiskt förtryck och förföljelse.
När demokratiseringen av Latinamerika startade under 1980-talet återgick de progressiva församlingarnas arbete till mer socialt inriktat arbete på bekostnad av det direkt politiska ställningstagandet. De har därför en lägre profil i dag än de tidigare haft och får därför inte så mycket uppmärksamhet i media.
– De fattigas kyrka kommer att växa allt eftersom fattigdom och marginalisering tilltar i det latinamerikanska samhället som en följd av nyliberalismen, säger Beozzo.
(000104)
.
