000110 (IPS) – När Burma för drygt 50 år sedan blev självständigt från Storbritannien, var landet känt som Asiens största producent och exportör av ris. Men en rad militärdiktaturer har vanstyrt Burma och förvandlat det till regionens problembarn.
Hur denna kräftgång i utvecklingen exakt gått till förklaras i en nyutgiven rapport om livsmedelssituationen i Burma. I den avslöjas hur omfattande matbristen är i hela landet. Den beskriver också militärjuntans ansvar för den rådande situationen.
“Burmas militärregim har infört matbrist som en del i statens politik, struktur och rutiner”, står det i rapporten, som ges ut av Asiatiska människorättsorganisationen och Burma Issues, en icke-statlig organisation. Den baseras på det som framkom vid Folktribunalen om Burma, som hölls i Thailand förra året.
De två främsta orsakerna till matbristen är juntans produktionssystem vid risodling och det faktum att den använder sig av tvångsarbete vid offentliga projekt. De systematiska militära aktionerna mot regimkritiker har också bidragit till att göra befolkningen fattigare.
Tribunalen förhörde 26 vittnen som berättade om förhållandena för människor i allmänhet – bönder, fiskare, jordlösa arbetare, lärare, statstjänstemän, studenter och forskare. Vittnen från minst åtta olika etniska grupper berättade om sina livsöden.
Burma har en befolkning på 48 miljoner människor och är ett av världens mest etniskt heterogena länder. Inom landets gränser talas över hundra olika språk och dialekter.
Matbrist och svält råder i alla delar av landet, men situationen är värst för dem som lever i de många konfliktområdena. De burmesiska styrkorna har som strategi att förhindra att lokalbefolkningen, både civila och rebeller, får tillräckligt med mat, tillgång till pengar, kommunikation och rekryter för att krossa allt motstånd.
– Vi betalar för att arbeta på vår egen mark, berättar Naw Ble, som driver ett självhushållsjordbruk i ett av stridsområdena.
– Vi arbetar för juntan utan betalning. Risodlingarna plundras och sedan måste vi köpa tillbaka riset för att kunna överleva. Skördarna tas ifrån oss, djur och växter stjäls och vi kan inte komma undan, säger hon.
Militärjuntan brukar också göra tvångsförflyttningar inom områden som den inte kontrollerar helt. I vissa byar är det tillåtet för soldater att skjuta den som kommer i deras väg. Därmed riskerar människor livet om de återvänder till sina odlingar.
Rapporten anklagar också juntan för att sätta militära intressen framför matsäkerheten genom att föra en politik som går ut på att förse militär personal och statligt anställda med billigt ris.
Burma har en av de största arméerna i världen. 1995-96 bestod den av 350 000 soldater och var dubbelt så stor som 1989-90. Från 1993 till 1996 gick omkring 40 procent av juntans utbetalningar till försvaret.
(000109)
.
