StockholmBangkok, 021031 (IPS) – Handeln med människor omsätter miljardbelopp. De kvinnor och barn som drabbas lever dock i fattigdom, utan mänskliga rättigheter. På svenskt initiativ hölls i början av oktober ett internationellt möte i Bangkok, där nya perspektiv på trafficking diskuterades.
Ai är i trettioårsåldern och har arbetat i den japanska sexindustrin i 10 år. Femton år gammal såldes hon av de släktingar hon växt upp hos. Strax därefter tvingades hon in i prostitutionen.
– Mina släktingar lämnade mig till någon som sade att jag skulle tjäna mycket pengar i Japan. Allt skulle bli bra, men det blev ett helvete, säger hon.
Ai kommer från Thailand. Hon har ingen utbildning och inget minne av sina föräldrar. I Japan skulle hon få chans att förtjäna sitt uppehälle – men någon förtjänst blev det aldrig tal om.
Istället hamnade hon i händerna på Japans ökända brottssyndikat Yakuza. De tog ifrån henne hennes pass och gav henne utegångsförbud. Hon hotades till livet om hon vägrade att ha sex med Yakuzas klienter och nekades sin utlovade lön – den behövdes för att betala hennes resa från Thailand, fick hon veta. Och när hon betalat av sina “skulder” för resan skulle hon säljas vidare.
– Jag var död redan efter den första dagen, säger Ai. Efter ett år började jag ta droger.
Ai fick efter ett årtionde som sexslav hjälp av en katolsk nunna. Ai är, enligt henne själv, en av dem som haft tur.
Över 100 000 asiatiska kvinnor, de flesta thailändskor och filippinskor, arbetar som prostituerade i Japans sexindustri.
Antalet individer som drabbas av människohandel är svårt att beräkna.
Mörkertalet är stort. Vissa bedömare talar om två miljoner kvinnor och barn världen över.
Enligt FN:s utvecklingsfond för kvinnor, Unifem, handlar det dock om cirka 700 000 människor som varje år säljs. Majoriteten hamnar i prostitutionsindustrin, medan andra utnyttjas som hushållsarbetare, på plantager eller som tiggare.
De flesta kommer från fattiga länder som Kambodja, Burma, Thailand och Vietnam. De säljs bland annat till Japan, Hongkong och Singapore. Ungefär hälften av traffickingoffren köps dock av länder i Europa, dit också många kommer från Moldavien, Ukraina och Ryssland.
Människohandel, eller trafficking, är den snabbast växande brottsligheten i världen och beräknas idag omsätta större belopp än den illegala vapenhandeln.
Fattigdom, arbetslöshet och stora klyftor i levnadsstandard mellan olika länder anses vara några av de bakomliggande orsakerna till att trafficking är så utbrett. En annan är kvinnors utsatthet och låga status. Kvinnor och barn är efterfrågade både inom sexindustrin och som billig arbetskraft.
I början av oktober anordnades på svenskt initiativ ett internationellt möte om människohandel i Bangkok, Thailand. Mötet var ett samarbete mellan det svenska utrikesdepartementet, Unifem och FN:s ekonomiska och sociala organ för Asien och Oceanien, UNESCAP.
– Arbetet mot trafficking har varit en prioriterad fråga internationellt under många år och ändå ökar handeln med människor. På det här mötet enades vi om att människohandeln måste ses från ett rättighets- och genderperspektiv. Detta ska ligga till grund för framtida åtgärder mot trafficking, säger Malin Hansson på Utrikesdepartementets avdelning för global utveckling.
Det tre dagar långa mötet var en del av Europa-Asien-samarbetet ASEM och samlade mer än 150 representanter och beslutsfattare från asiatiska och europeiska länder, ickestatliga organisationer, bi- och multilaterala givare.
Deltagarna debatterade bland annat hur människohandel är relaterat till kvinnors och flickors livssituation och hur man genom att arbeta för ökad jämställdhet kan förebygga trafficking. Den för arrangörslandet Sverige givna kopplingen mellan prostitution och kvinnoförtryck var dock långt ifrån självklar för alla.
En av organisationerna på plats var Empower, som menade att det inte finns tid att ägna sig åt vad man kallade “de moraliska aspekterna” av sexindustrin. Så många kvinnor lider redan idag av ett liv i skam och förnedring: de behöver konkret hjälp omedelbart.
Empower når 30 000 sexarbetare i olika delar av Thailand. De informerar om könssjukdomar, aborter och lagstiftning och arbetar med att bygga upp självförtroendet hos de prostituerade. De driver också en skola i Patpong, där omkring 600 prostituerade varje år har chansen att ta igen förlorad skolgång.
– Kvinnorna kommer hit några timmar på eftermiddagen innan de går till sitt arbete på någon av barerna eller massageinstituten häromkring. 65 av våra gamla elever läser på universitetet nu, berättar Surang Janyam, som är chef på Empowers kontor i Patpong.
Empower anser dock inte att utbildning nödvändigtvis ska leda till att kvinnorna lämnar prostitutionen.
– En välutbildad kvinna vet vad hon har för rättigheter, säger Janyam, som menar att kunskapen är ett effektivt vapen mot barägare och hallickar som vill behålla den största delen av pengarna de prostituerade tjänar för egen del.
Olikheten i synen på prostitution hindrade dock inte att mötesdeltagarna kunde enas kring viktiga strategier för att bekämpa trafficking. Deltagarna var överens om att de prostituerade behöver skydd och grundläggande mänskliga rättigheter.
Strategierna som diskuterades under seminarierna kretsade kring sysselsättning, lagstiftning, trygg migration, kvinnors och barns sociala säkerhet och rätt till utbildning samt samhälleliga attityder till kvinnor, män och sexualitet.
– Barn och kvinnors mänskliga rättigheter måste respekteras. Och kvinnors arbete måste uppvärderas, så att de har möjlighet att försörja sig i sina hemländer, säger Hansson.
Inom ramen för det projekt mot människohandel som Sverige driver tillsammans med Thailand och Filippinerna kommer en konferens att hållas i Bangkok i mars. Man ska då fokusera på nödvändiga åtgärder för att hjälpa trafficking-offren.
