New York, 021030 (IPS) – 53-åriga Graciela Hilario har fått veta att hennes 20-åriga erfarenhet som sömmerska är värdelös i globaliseringens tidevarv. Hon arbetar på Levi Strauss sömnadsfabrik i San Antonio i Texas men snart är hennes jobb borta.
Facket och arbetsgivaren håller just nu på att utarbeta villkoren för de uppsagda arbetarna. Levi Strauss tillkännagav förra månaden att företaget tänker stänga sina kvarvarande fabriker i Nordamerika. Det innebär att 800 sparkas i USA och 1 180 i Kanada. Företaget flyttar tillverkningen till frihandelszoner i bland annat Haiti där lägre löner ger billigare tillverkningskostnader.
Det var för 130 år sedan som en man vid namn Levi Strauss och hans partner Jacob Davis fick det patent som lade grunden till Amerikas världskända jeansföretag. I dag säger företagets representant Katie Otto att det var nödvändigt att stänga tillverkningen i Nordamerika för att säkra företagets konkurrenskraft i framtiden.
Jean Hervey, regionalchef för textilfacket Unite i San Antonio, förhandlar just nu med Levis. Facket kräver en till tre veckors avgångslön för alla avskedade arbetare plus minst sex månaders sjukvårdsförsäkring samt fonder för utbildning och praktik.
Medelåldern bland de uppsagda arbetarna är 45 år och många har arbetat för företaget i över tio år. De oroar sig nu för framtiden. En av dem är Vulema Duran som har arbetat i 15 år på Levis. Hon säger på spanska att hon hoppas att hon som en del av avgångsvederlaget kommer att erbjudas jobb på en nyöppnad Toyota-fabrik i San Antonio. Fabriken kommer att skapa 2 000 jobb i San Antonio och en del av de uppsagda kommer att få jobb där, men cirka en fjärdedel av jobben på Toyota kommer att kräva minst högskoleutbildning.
Duran har erfarenhet av industriarbete från hemlandet Mexiko och hoppas vara en av dem som får nya jobb. Men hon säger att hon trots det är “enojada” – arg.
David Ranney, vid Institute for Policy Studies i Washington, säger att Levi inte skulle klarat av att konkurrera med rivaler som Gap och Tommy Hillfiger om företaget fortsatt med sin tillverkning i USA eftersom billig utländsk arbetarkraft har sänkt konkurrenternas produktionskostnader. Han säger att arbetarna inom textilindustrin har skadats av att det nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta inte innehåller vettiga minimikrav för de anställda vilket har snedvridit konkurrensen.
Levis flytt till Haiti kommer samtidigt som brott mot arbetarnas rättigheter inom tillverkningsindustrierna i ekonomiska frizoner i tredje världen debatteras. Den haitiska organisationen Groupe d'Appui aux Rapatries et Refugies rapporterade tidigare i år att 300 arbetare hade hindrats från att enagera sig i facket av det dominikanska textilföretaget Grupo M. Arbetarna hade anställts av Grupo M för att sätta ihop Levis produkter i en nyöppnad haitisk frihandelszon – Ouanaminthe. Trots det beviljades företaget den 9 oktoner ett lån från Världsbanken på 20 miljoner dollar för att fortsätta utbyggnaden av tillverkningsfabriker i zonen.
Just nu lägger länderna i Nord- och Sydamerika sista handen vid ett nytt frihandelsavtal som ska omfatta hela den amerikanska kontinenten – FTAA – Free Trade Agreement of the Americas. Slutförhandlingar ska i hållas i Miami i Florida i november.
Nafta har bara omfattat Kanada, Mexiko och USA. FTAA kommer även att omfatta alla länder i Centralamerika, Sydamerika och Karibien utom Kuba.
FTAA har utsatts för skarp kritik från fackliga organisationer, bönder, miljörörelser och människorättsorganisationer i de länder som kommer att omfattas av avtalet.
De som stödjer avtalet menar dock att ett frihandelsavtal för Nord- och Sydamerika är det bästa sättet att konkurrera med ekonomierna i Asien och Europa.
