000523 (IPS) – Grusvägen som leder tillden här lilla byn i centrala Sri Lanka slingrar sig förbi frodigagröna risfält. Liljor i skarpa färger spretar kring en damm vidvägkanten.
Några barn leker i vattnet samtidigt som en grupp äldre kvinnor tvättar kläder och samtalar glatt. Män på hemväg kommer cyklande på skrangliga cyklar, på vägen där motordrivna fordon är sällsynta.
Men det är något som saknas i den här idylliska miljön. Amunichchiya är en by med väldigt få unga eller medelålders kvinnor.
De flesta av dem är långt borta i andra länder. De utför hushållsarbete eller andra enkla, lågbetalda jobb. De senaste åren har majoriteten av Amunichchiyas unga kvinnor lämnat byn för att arbeta i gulfstaterna. Nästan alla byns 135 familjer har en kvinnlig familjemedlem utomlands.
Emigrationen började efter att priset på chili gick ner drastiskt. Tidigare växte det rikligt med gröna och röda chilifrukter på de halvhektarstora gårdarna. Chili var byns huvudsakliga inkomstkälla.
Till lycka för byborna kom rekryteringsagenter till byn, på jakt efter hushållsarbetare till rika hem i gulfstaterna. De erbjöd lån till byns invånare, för att de skulle kunna betala agenternas avgifter och köpa flygbiljetter.
– De flesta av våra unga kvinnor är utomlands och jobbar ihop pengar till sina familjer, säger Sriya Kanthi. Hon är 26 år och hon åkte själv utomlands 1997 och lämnade sina två små barn hos sin mor.
Hon återvände förra året, men alla de pengar hon skickade hem till familjen hade använts till barnen och till att bygga om familjens hus.
– Jag har bara några tusen kvar, säger hon.
Den historia som Sriya berättar skulle man kunna få höra i tusentals byar i Sri Lanka som har förlorat en stor del av sina kvinnor till arbeten i gulfstaterna.
Men allt är inte illa. Pengarna som kvinnorna skickar hem är till stor hjälp för deras familjer och de har bidragit till landets valutareserv. Gästarbetarna tjänar i genomsnitt mellan 6 000 och 9 000 rupier i månaden (700 till 1100 kronor).
Enligt myndigheterna skickade lankeser som bor utomlands hem mer än nio miljarder kronor förra året. Det mesta av de pengarna kommer från gulfstaterna. Sex av tio lankesiska arbetare där är kvinnor från landsbygden.
Mer än en miljon lankeser arbetar utomlands i gulfstaterna och i andra delar av Asien. Jordbruket är faktiskt inte längre den största inkomstkällan på landsbygden i Sri Lanka. En stor del av inkomsterna kommer nu från gulfstaterna.
Men pengarna används inte alltid så klokt, vilket Sriyas berättelse visar. Precis som många andra byar där unga kvinnor har åkt utomlands för att tjäna pengar har Amunichchiya fortfarande smala grusvägar i dåligt skick. Byns enda skola är en gammal byggnad i stort behov av reparationer.
Uchitha Jayampathy i Amunichchiya säger att kvinnorna kommer tillbaka med fina hushållsmaskiner, dyra kläder och smycken, men inga sparade pengar.
– Efter ett tag tar pengarna slut och man säljer sakerna, säger Uchitha Jayampathy. Hon är 30 år gammal och hon har valt att inte resa utomlands.
Uchitha säger också att pengarna har gjort männen lata. Männen som har kvinnor utomlands tillbringar nu sin tid med att sova och dricka, och ingen sköter om risfälten.
De tjänstemän i Sri Lankas huvudstad Colombo som har hand om emigrationen håller med.
Enligt L.K. Ruhunugge som är biträdande chef för Sri Lankas statliga byrå för utlandsanställda skickar kvinnorna som arbetar utomlands hem det mesta av det de tjänar, till skillnad från de män som tar jobb i andra länder.
Men kvinnornas män gör ofta av med sina hustrurs pengar på sprit och andra mindre viktiga saker.
– Resultatet av det blir att när kvinnan kommer tillbaka så har de inga sparade pengar att falla tillbaka på, säger Ruhunugge. Han menar att det är nödvändigt att utbilda männen i sparande.
Emigrationen har också lett till sociala problem – barn utan mödrar och i vissa fall splittrade familjer.
Det pågående inbördeskriget i Sri Lanka gör att många män på landsbygden är frånvarande, och deras barn uppfostras av mor- eller farföräldrarna. De små barn som lämnas av sina mödrar känner inte igen dem när de kommer tillbaka.
– Min äldsta som kallar mig “moster” och föredrar att vara med sina morföräldrar, säger Sriya. Hennes man är soldat, och minst 30 av männen i Amunichchiya är i flottan eller armén. Hittills har fyra äktenskap i byn slutat i skilsmässa.
– Det finns ganska många kvinnor som inte har kommit tillbaka ens för deras barns bröllop, säger Sriya.
Och till och med regeringen är oroad. Sri Lankas kvinnominister Hema Ratnayake citeras i en rapport: “De pengar som mödrar tjänar i utlandet kan inte på något sätt kompensera de problem som följer på deras långvariga frånvaro från familjen”.
Ministern varnade för obotliga psykologiska skador på barnen, och gav rådet att kvinnor som funderar på att söka jobb utomlands borde tänka efter “inte två, utan tre gånger innan de lämnar sina små barn”.
En del följer hennes råd, Jayampathy, vars man jobbar i en keramikfabrik, vill inte åka utomlands.
– På något sätt ska jag klara det här, säger hon, och tillägger att de flesta kvinnor som arbetar utomlands är oaktsamma med det de har tjänat.
S. Karunawathi är 27 år och ogift. Hon säger att hennes föräldrar inte vill skicka henne utomlands på grund av de historier de får höra.
– Det är bättre att äta salt och ris än att lämna byn, försäkrar hon.
Kvinnorna på landsbygden har hört talas om lankesiska kvinnor som har blivit misshandlade och sexuellt utnyttjade av sina arbetsgivare utomlands, och om kvinnor som inte har fått ut sina löner.
Men Malsiri Dias på Centrum för kvinnostudier i Colombo säger att det är mindre än en tiondel av de lankesiska kvinnor som jobbar utomlands som har sådana problem, även om det ofta slås upp stort i pressen.
David Soysa, som arbetar med utlandsarbete för en fackförening säger dock att han vill avråda kvinnor som söker hushållsarbeten utomlands, eftersom det inte finns några garantier mot trakasserier och uteblivna utbetalningar. Till skillnad från exempelvis Filippinerna har Sri Lanka inga bilaterala avtal med gulfstaterna för att skydda sina arbetare, påpekar Soysa.
– Vi har kontrakt mellan Sri Lankas regering och arbetsgivare i tio länder, men de kontrakten är värdelösa eftersom arbetsgivarna inte kan ställas inför rätta om de bryter mot avtalen, säger han.
..
*BILD kan fås efter förfrågan till IPS-Stockholm. Maila oss: ipsnewsalgonet.se
Bildtext: Sriya Kanthi (till höger) kramar sin son och talar med Karunawathie vid byskolan i Amunichchiya, under ett möte med en kvinnogrupp i byn. Mer än 64 procent av kvinnorna i byn har varit tvungna att ta jobb i Mellanöstern på grund av fattigdom och dåliga priser på grödorna.
Foto: Feizal Samath
(000523)
.
