001004 (IPS) – I australisk media var Cathy Freemanden stora stjärnan under OS. Den 27-åriga aboriginska löparstjärnan tände den olympiska elden och vann guld på 400 meter. "Vår Cathy" syntes i TV, radio och tidningar och i en massivreklamkampanj för sportföretaget Nike.
Rapporteringen om Freeman satte fokus på hennes aboriginska rötter. Ras har blivit viktigt i australisk politik de senaste fyra åren, sedan premiärminister John Howard kom till makten och den oberoende politikern Pauline Hanson började förespråka sin ideologi om vit överhöghet.
En del av den ideologin är minskade bidragen till och mindre satsningar på aboriginerna. Detta trots att de aboriginska samhällena fortfarande har det sämre än många fattiga grupper i u- länderna.
Howard-regeringens inställning till aboriginerna ledde till att många ledare för ursprungsbefolkningen hotade att protestera och sabotera under de olympiska spelen.
Howard har bland annat vägrat att utfärda en offentlig ursäkt till aboriginerna för diskriminering och oförrätter som begåtts genom historien. Bland annat togs aboriginska barn från sina föräldrar för att växa upp i vita, “civiliserade”, hem. Denna åtgärd upphörde inte förrän 1971 och många av de som utsatts för åtgärden lever än idag. OS-stjärnan Freemans mormor tillhör denna så kallade stulna generation.
För att förekomma problem och pinsamma diskussioner under OS kom regeringen och den kommitté som organiserade olympiaden i Sydney på en guldidé.
De gav den aboriginska kulturen en framträdande roll vid invigningen, och de utsåg Freeman till den som skulle tända den olympiska elden.
I tävlingarna gjorde Freeman själv det som förväntades av henne – hon vann guldet och blev därmed den första aborigin som vunnit ett individuellt OS-guld.
Hennes reklamuppdrag för sportgiganten Nike var också en välsignelse för regeringens PR-folk och medierna. Nikes slogan “Just do it” utnyttjades av flera som ett argument att det trots “nackdelarna” av aboriginska rötter är möjligt att skapa sig framgång.
Men flera aboriginska ledare anser att Freemans exempel kan inspirera och bli en symbol.
– Det är inte alla aboriginer som kan nå samma höjder som Cathy. Men hennes bidrag till oss är att utmana våra demoner och hitta former för värdigare liv, säger Peter Yu, chef för Kimberley Land Council.
En annan framstående aborigin, Noel Pearson, politiker i det australiska arbetarpartiet, uppmanar Australien att ta itu med rasfrågan med samma entusiasm som landet visat i sitt stöd för Cathy Freeman under OS.
Han säger att sedan 1967, då aboriginerna genom en folkomröstning erkändes som australiska medborgare och fick rösträtt, har landets ursprungsfolk arbetat för att få sin rättmätiga plats i det australiska samhället.
Han och andra arbetar för ett politiskt fördrag om aboriginernas rättigheter. I maj marscherade över 200 000 australier i Sydney för ett fördrag.
Men premiärminister Howard gick inte att rubba. Han sa man inte kan använda dagens attityder för att fördöma det som hände för över en generation sedan.
Professor Colin Tatz vid Macquarie-universitetet i Sydney har skrivit ett flertal böcker om rasism och sport. Han varnar för en övertro på Freemans segers politiska betydelse.
– Marknadsförarna lurar oss att tro att vi kan förändra ett land genom olympiska segrar, säger han.
Journalisten och den politiska analytikern Brian Toohey tror inte heller att Freemans guld kan påverka opinionen i rätt riktning.
''Den främsta reaktionen på guldet verkar vara att saker och ting måste vara okej om respektabla aboriginer lyckas nå toppen inom idrotten”, skriver han i tidningen Australian Financial Review.
Freeman själv har under OS inte velat göra några politiska uttalanden, förutom att hon bar den aboriginska flaggan efter segern i 400 meters-loppet. Men i maj i år kritiserade hon premiärminister Howards inställning till landets ursprungsbefolkning.
(001004)
.
