001003 (IPS) – För tio år sedan verkade detomöjligt att få ett slut på inbördeskrigen i Centralamerika, mendet målet har uppnåtts. Precis på samma sätt är det möjligtatt utrota fattigdomen i regionen idag, om man gör på rätt sätt,säger Eduardo Doryan, vicepresident för Världsbankens biståndsavdelning.
Trots varannan människa i Centralamerika i dag lever i fattigdom kan situationen vändas, säger Doryan, som tidigare var utbildningsminister i Costa Rica.
– Vi måste hitta en balans mellan stark ekonomisk tillväxt och ökad jämlikhet, för i Latinamerika, och i synnerhet i Centralamerika, råder fortfarande stor ojämlikhet, säger han.
57,9 procent av invånarna i Guatemala lever under fattigdomsgränsen. Det gör även 50,3 procent av människorna i Nicaragua, 50 procent av honduranerna och 48,3 procent av invånarna i El Salvador, enligt Världsbankens rapport World Development 2000 som gavs ut nyligen.
I andra fattiga regioner, till exempel i östra Asien, har fattigdomen minskat det senast årtiondet, men i Sydamerika – och främst i Centralamerika – har istället allt fler blivit fattiga.
Doryan säger att det inte finns en enda lösning som gäller för alla länder men han menar att alla regeringar i Centralamerika måste anta “strategier som möjliggör social rörlighet och som skapar en dynamisk medelklass”, vilket skapar grunden för jämlik tillväxt.
Han anser att begreppet fattigdom måste vidgas. Politiska ledare brukar anse att fattigdom är lika med bristande inkomster. Men fattigdom inbegriper även att människor utestängs på andra sätt. Till exempel att de saknar inflytande och att de är sårbara för katastrofer.
– Om samma intresse gavs åt fattigdomsbekämpning, på nationell, regional och internationell nivå, som åt fredsprocesserna i Centralamerika tidigare i historien skulle det utan tvivel finnas hopp att drastiskt minska fattigdomen, säger Doryan.
Andra experter talar om fattigdomen i Centralamerika som en ond cirkel.
Alvaro Trigueros, jesuitpräst och ekonomisk analytiker i El Salvador, säger att fattigdomen gör att människorna inte har någon köpkraft och utan det klarar sig inte de lokala företagen som inte har någon att sälja till, vilket innebär att produktionsnivån fortsätter att vara låg och ingen utveckling är möjlig.
Carlos Sojo, chef för fakulteten för statskunskap i Costa Rica, säger att man för att minska fattigdomen i Centralamerika måste öka skattetrycket och öronmärka mer pengar till sociala satsningar.
– Det är nödvändigt att avsätta mer resurser till utbildning och hälsa, säger han.
(001003)
.
