010309 (IPS) – Bekymrade över landets växande sopberg försöker kinesiska myndigheter hitta metoder att bli av med skräpet, och samtidigt göra något bra av det.
Flera försök är på gång för att producera elektricitet och värme från den energi som alstras när man bränner sopor på ett, enligt myndigheterna, säkert sätt.
Under de senaste åren har man letat efter alternativ till traditionell sophantering – nedgrävning av sopor – eftersom soptipparna utanför Kinas 700 städer har utsatts för ett allt starkare tryck.
Per person produceras 440 kilo sopor om året i Kinas städer. Mängden ökar med mellan 8 till 10 procent varje år, enligt statistik från departementet för vetenskap och teknologi.
Allt eftersom urbaniseringen och den industriella utvecklingen ökar i landet, med dess 1,2 miljarder människor, och det slängs mer sopor, uppskattas sopberget växa till 264 miljoner ton år 2010.
De kinesiska myndigheterna har uppmuntrat några regioner att börja med säkra förbränningsmetoder, och att använda den värmen till energianläggningar och uppvärmningssystem, säger Han Deqian, biträdande minister för vetenskap och teknologi.
Sophanteringen i Kina står inför betydande problem, som brist på finansiella medel, politisk linje, dåligt ledarskap och gammaldags teknik.
Men Han menar att en större medvetenhet om problemen kan leda till att sophanteringen börjar användas för goda syften. Han har sammankallat relevanta departement för att de ska utarbeta en policy och få företag att utveckla tekniken kring sophantering.
Soptipparna utanför städerna tar både upp plats och skadar miljön.
Genom Kinas snabba ekonomiska tillväxt och ökande urbanisering, utgör soporna, tillsammans med luft- och vattenföroreningarna, ett hot mot miljön i städerna och mot människors hälsa.
– Avfallshanteringen i Kinas städer är långt ifrån tillfredsställande, säger Qu Geping, ordförande för miljöskyddskommittén i Kinas parlament.
Geping menar att regeringen, företagen och allmänheten behöver engagera sig för att lösa problemen. Han anser att det bör finnas mer lagar och förordningar som säkerställer utvecklingen av relevant teknik.
Ett vanligt problem är att det inte finns pengar att driva de avfallsanläggningar som byggts, även om de har den senaste tekniken, säger en representant för Byggnadsdepartementet.
Problemen kan lösas genom att de som slänger sopor också får betala för sophanteringen, menar han.
Åtskilliga större städer i Kina har börjat ta ut en avgift på spillvatten och hushållssopor.
– Marknaden för avfallshantering i Kina är stor. Det finns stora möjligheter att ha vinstdrivande verksamhet och på samma gång hjälpa till att skydda naturen, menar Wu Zhanfeng, professor i värmelära, på Tsinghua universitetet i Peking.
Wus avdelning har ritat och hjälpt till att bygga en sopförbränningsanläggning i en förort till Peking.
Genom processen kan husen i grannskapet värmas upp, eller så kan energin omvandlas till elektricitet. Det som blir över kan omvandlas till material att bygga hus med, som till exempel tegel.
Varje maskin kan hantera 300 ton avfall om dagen, och en anläggning kan ha tre eller fyra maskiner.
Wu menar att Pekings sopproblem skulle kunna lösas om varje distrikt skaffar en egen anläggning. Peking genererar mer än 8000 ton hushållssopor varje dag, enligt statistik från statskontoret.
Sopförbränningsanläggningar är kontroversiella på andra håll i Asien. I Filippinerna har de förbjudits, av rädsla för utsläpp av farliga dioxiner. Dioxinnivån i utsläppen från anläggningar i Japan orsakar stor oro.
Men myndigheterna i Kina tror att metoden är bra.
I de flesta kinesiska områden kan man fortfarande ta hand om soporna på soptipparna och man kan tillverka gödningsmedel av organiskt avfall.
Men sopor som slängs lite hur som helst tar plats, och förgiftar floder, sjöar och grundvatten.
I Shanghai finns 2000 sophögar, varje sophög tar upp ett utrymme av 50 kvadratmeter. Flera städer har inte längre utrymmen för att ta hand om hushållssoporna.
(010309)
.
