010410 (IPS) – Han fick en kort stund av berömmelse utanför Vietnam under kriget. Då sjöng han låtar om fred och kärlek och döptes till "Vietnams Bob Dylan" av västerländska medier. Men i Vietnam förblev han älskad för sina beskrivningar av livet i landet.
Musikern Trinh Cong Sons avled i förra veckan i en diabetesrelaterad sjukdom vid 62 års ålder.
Hans musik hjälpte miljontals vietnameser att kämpa vidare i svåra tider, både under kriget och i de vardagliga vedermödorna.
Och när hans kista fördes med vagn genom Ho Chi Minh-stadens gator kantades kortegen av vietnameser i alla åldrar och från alla samhällsgrupper.
Många som följde kistan ända till gravplatsen vid Quang Binh- pagoden sjöng på hans låtar som en sista hyllning till landets mest älskade singer-songwriters.
Enligt många av Sons fans lyckades hans texter få dem att uppskatta och njuta av livets skönhet. Detta trots att texterna i sig ofta var ganska sorgsna.
Men de som var unga under Vietnamkriget minns Son bäst för hans antikrigslåtar, som fick många att kräva fred och förkasta krigets meningslöshet.
Flera årtionden senare har de fortfarande klara minnesbilder av hur Son mitt under brinnande krig brukade kliva upp barfota på scenen för att spela för de hungerstrejkande ungdomarna i Saigon och Hue. Han kallade sin musik för ca khuc da vang – låtar av gulskinnade människor.
– Vi ville alla vara med där på de samlingarna, för att kunna andas in luften som fylldes av Sons pacifistiska låtar. För oss unga som levde i Sydvietnam innan landet enades 1975 är Sons musik en del av våra själar – full av patriotism, fredlighet och nationalism. Det fanns en tid när unga stadsbor åt, andades och sov med Sons musik, säger journalisten Ly Quy Chung.
Sydvietnams regering var däremot inte lika entusiastisk. Son anklagades för att arbeta för fienden. Samtidigt i det kommunistiska Nordvietnam lyssnade unga människor som vill undslippa militärtjänsten i hemlighet på Sons musik och drömde om fred.
När så kommunisterna tagit makten förbjöds Sons musik att framföras offentligt eftersom den ansågs vara för vek för den revolutionära andan.
Men det är samtidigt talande att när Saigon föll den 30 april 1975 valde radiostationen Liberation att spela Sons numera klassiska antikrigslåt Noi Vong Tay Lon (Förena era händer i fast samförstånd).
Sons låtar var skrivna av ren kärlek till landet. Han var motståndare till kriget eftersom det slet sönder landet och dödade såväl syd- som nordvietnameser.
Son fortsatte att skriva musik ända fram till sin död. Han beskrev sina senare texter som mer konkreta och närmare människorna, jämfört med de tidigare.
– Jag försöker beskriva ögonblickets känslor och stämningar. Och så länge jag inte behöver tvinga min musik på någon betyder det att mina upplevelser är desamma som deras, skrev Son.
Enligt Van Cao, Vietnams mest respekterade musiker, fanns det inget i Sons musik som påminner om den västerländska musiken.
– Med sina originella och överraskande arrangemang och bilder, tillsammans med de speciella strukturerna, blev Sons musik en slags vietnamesisk folkmusik.
Det betyder däremot inte att Sons musik är daterad. Hans senaste låtar sjöngs av popidolen Hong Nhung, vilket innebar att Son fick en ny generation fans.
(010410)
.
