010518 (IPS) – Maria Hernandez i Washington skickar alltid minst 2000 kronor i månaden till sin familj på landsbygden i Mexiko. Tror hon, i alla fall.
– Ibland har jag inte haft något jobb, men jag är som familjens ryggrad. Om jag inte skickar pengar får min mamma och mina två döttrar gå utan mat och missa skolan, säger Hernandez.
Hon är 32 år och kom till Washington för tre år sedan. Hon arbetar med olika jobb, till exempel i städbranschen, och tjänar ungefär 20 000 kronor i månaden.
Hernandez och miljontals andra emigranter från Latinamerika och Västindien är en allt viktigare källa till ekonomiskt stöd för sina hemländer. De förde över ungefär 200 miljarder kronor förra året, enligt den interamerikanska utvecklingsbanken, IDB.
Men vad Hernandez inte vet är att en stor del av pengarna som hon har skickat över åren aldrig kom till hennes mor, som bor i utkanten av den nordliga mexikanska staden Chihuahua. I stället har mycket av pengarna hamnat i fickorna på mellanhänder som tar ut stora avgifter och ökar sin vinst genom att manipulera med växelkurserna.
Ett annat oroande faktum är att många pengaöverföringar till Latinamerika och Västindien görs genom informella, osäkra kanaler, enligt Pilar Ramirez, som är chef för Ecumenical Church Loan Fund, ECLOF, i Bolivia.
– Många bolivianer föredrar att använda de mer riskabla kanalerna eftersom de anser att de formella, säkrare kanalerna inte är pålitliga. Deras invandrarstatus gör att de riskerar att bli vilseledda och diskriminerade, säger Ramirez.
Den interamerikanska utvecklingsbanken håller just nu en konferens i Washington om problemen för emigranter och deras hemländer när det gäller att föra över pengar.
Samtidigt som antalet emigranter har ökat under de senaste åren har också mängden pengar som överförs ökat, och biståndsarbetare har börjat fundera över hur man ska kunna få in de pengarna i den formella sektorn, hur man ska kunna sänka överföringskostnaderna, och hur man ska kunna uppmuntra de som skickar pengar att spara och investera i sina hemländer.
Individuellt är överföringarna små – en genomsnittlig överföring är på 2 500 kronor, som skickas exempelvis tio gånger om året. De företag som för över pengarna tar ofta mellan 10 och 20 procent i avgifter.
– Majoriteten av dessa överföringsavgifter stannar i USA, säger Carlo Dada vid den Interamerikanska stiftelsen, en organisation som finansierar utvecklingsprojekt i regionen. När det gäller överföringar till Haiti uppskattar Dada att så mycket som 90 procent av pengarna stannar i USA.
För att lösa det problemet arbetar Dadas organisation tillsammans med den haitiska utvecklingsbanken för att etablera ett alternativt system så att Haiti – regionens fattigaste land – kan tjäna på pengaöverföringarna.
Mer än en miljon av Haitis åtta miljoner invånare har lämnat landet och de 7,2 miljarder kronor som de skickar hem varje år utgör 17 procent av landets bruttonationalprodukt.
Sådana överföringar utgör minst tio procent av BNP i sex länder i regionen – Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Haiti, Jamaica och Nicaragua.
Förra året överfördes 200 miljarder kronor till regionen från utvandrare som bosatt sig framför allt i USA. Det motsvarar 150 procent av alla latinamerikanska och västindiska länders räntekostnader för sina utlandsskulder under de fem senaste åren.
– Även om överföringar har funnits länge, så är det ett relativt nytt samtalsämne i biståndskretsar, säger Dada.
För att undvika avgifter är det många emigranter som väljer att föra över pengarna genom informella kontakter som levererar pengarna direkt till mottagaren.
– Utmaningen är att hitta sätt att kanalisera de pengarna in i banksystemet och att hålla kvar dem där så att de kan användas för produktiva investeringar, säger Pablo Schneider, som leder den Centralamerikanska banken för ekonomisk integration.
– Varför kan man inte lära sig av Portugal?, säger Pedro Belo, chef för Banco Comercial Portugues i New York.
Han säger att det portugisiska folkets månghundraåriga tradition av emigration ledde till att den portugisiska regeringen tidigt insåg vilka fördelar överföring av pengar kunde ge, och genomförde flera åtgärder, exempelvis skattelättnader och subventionerade räntor, för att ge diasporan möjlighet att skicka hem sina egendomar.
Nu står överföringar från utlandet för 30 miljarder kronor årligen, eller 20 procent av sparmedlen i Portugals banksystem.
(010518)
.
