010615 (IPS) – Hundratals aktivister försvann spårlöst i samband med de marockanska myndigheterna tillslag mot demonstranter i början av 80-talet. När kung Mohammed kom till makten för två år sedan utlovades mängder av demokratiska reformer i landet. Men familjerna till dem som försvann väntar fortfarande på svar om vart deras anhöriga tog vägen.
– Min pappa greps i samband med demonstrationerna i Casablanca 1981. Sedan dess vet ingen var han tagit vägen, säger Hassan Bakri, 28.
Han tillhör en grupp aktivister som begär att myndigheterna nu talar om vad som hände med de hundratals människorättsaktivister som försvann under den mörka repressiva perioden i Marocko i början av 80-talet.
Ett regeringsbeslut om höjda brödpriser kom samtidigt som landet hade drabbats av svår torka, vilket retade upp befolkningen. De gick ut på gatorna för att protestera mot de svåra förhållandena och regeringens misslyckanden att höja levnadsstandarden i landet.
Myndigheternas reaktion blev hård. Polis och militär kallades ut för att slå ned protesterna, som blev kända som bröddemonstrationerna. Men åtgärderna stannade inte där. Man satte dessutom igång en fullskalig kampanj för att eliminera aktivister och de som misstänktes ha varit ledande vid protesterna. Mängder av människor dödades, många greps, medan hundratals förklarades försvunna. Deras familjer har sedan dess begärt att få veta vart de tog vägen.
– Tre dagar efter att min pappa gripits kallades min mamma till polisen. De sa att han transporterats till ett fängelse långt bort – och de krävde att hon inte skulle ställa några ytterliggare frågor, säger Bakri.
I samband med kung Hassans död sommaren 1999 började dock frihetens vindar blåsa i Marocko – vilket fick aktivister att börja ställa krav på människorättsfrågor. Bland annat om vart de försvunna tagit vägen.
– Under Hassans styre var det otänkbart att ta upp sådana frågor, säger advokaten Ahmed Baha Eddine, medlem av Marockos människorättsorganisation OMDH.
Efter att den nye kungen Mohammed VI krönts inrättades en kommission med syfte att betala kompensation till de familjer vars medlemmar försvunnit eller utsatts för godtyckliga fängelsestraff. Hittills har kommissionen gett kompensation till 68 fångar som avtjänat straff i det ökända fängelset Tazmammart. Men än så länge har man inte lämnat något besked om de hundratals försvunna.
– Vi vill att myndigheterna berättar om omständigheterna kring deras död, säger Baha Eddine.
En del menar att myndigheterna sannolikt kommer att dra ut på det hela för att slippa ta ställning till krav på att de skyldiga ställs till svars.
– Marocko kan kalla sig demokrati först när alla fall av försvunna är utredda, och när straffriheten för dem som begått brott mot mänskligheten avskaffats, säger aktivisten Mohamed Rifai.
Strax efter att kung Mohammed VI fått makten kom signaler om förändringar i det marockanska samhället. Den nye kungen visade en vilja att förvandla den ålderdomliga monarkin till en modern rättsstat. Men reformerna som utlovades är ännu långt ifrån genomförda – vilket lett till en växande skepticism i landet.
– Vi måste se konkret handling för att reformerna ska bli verklighet. Och vi måste försäkras om att repressionens svarta dagar aldrig kommer tillbaka, säger Baha Eddine.
(010615)
.
